Inga I Indien

Ni som deltar denna kväll bidrar till att våra barn och ungdomars drömmar kan bli verkliga!

Hej alla mina följare på min hemsida.

Sommaren är kort men skön här hos oss.

Skolstarten på DSI blev uppskjuten ca två veckor på grund av extrem värmebölja och startade för alla andra veckan i juni.

Tyvärr har en del av våra lärare valt att lämna vår skola och nya lärare har anställts. Detta innebär merarbete för våra rektorer o övrig personal med introduktion och enskilda samtal för de nyanställda.

Nya barn har tillkommit, både externa elever till skolan och till vårt boende. En del av fadderbarnen ,som slutade klass tio , har fortsatt studera klass 11 o12 i närliggande skola inne i Chengalpattu . En del av våra äldre elever kommer att avsluta sina högre utbildningar våren -25.

Detta tack vare fortsatt stöd från faddrarna.Tacksamhet!!

Situationen4 på vårt projekt är väl i stort sett som vanligt, kamp med ekonomin,mycket hjälp behövs för de nyanlända barnen till vårt hostel så att de känner sig trygga och hemmastadda.

Och inte minst att hantera alla nya regler och bestämmelser från ”the government ”.

På hemmaplan kan jag delge er att onsdagen den 16 oktober kl 18.30 anordnar jag en Välgörenhetskväll i Aulan på Furuboda kursgård.

Behållningen går framför allt till stöd för våra äldre elevers kostnader för fortsatt utbildning.

Medverkan av indienfödda Sarita Skagnes, författare till boken ”Bara en dotter” och sommarpratare 2013 samt musikgruppen Helge Änglar, Kristianstad.

Varmt välkomna!

Vänliga hälsningar

Inga Ekelund

Den 15april var det avslutning för samtliga klasser på DSI och nu väntar dem ett långt och varmt sommarlov. En del av eleverna kommer förhoppningsvis tillbaka att bo på vårt sk internat och till skolan, i nya klasser.

Våra elever som slutade årskurs tio, var många, därav två av våra fadderbarn. Hoppas att de inte ändrar sig under sommaren utan vill fortsätta studera. Men tyvärr händer det att föräldrarna och släktingar anser att de har fått tillräcklig med kunskap och hindrar dem att läsa vidare utan istället hitta något arbete. Då blir det fälten, byggen, djurskötare mm. Hårt arbete ,långa dagar med undermåliga löner och kanske rentav i avlägsna orter.

Läsåret 2024-2025 startar i början av juni.

Dagen före skolavslutningen fick de som bor på DSI äntligen njuta av the ”Magic show” och god glass. Det skulle ägt rum före min hemresa men på grund av påssjuka fick samtliga pojkar på internatet åka hem och de sista återvände inte förrän en vecka före terminsavslutningen.

Under sommaruppehållet har förutom lärarna övrig personal en välbehövlig ledighet ,dock inte så länge som vi har här i Europa.

Mycket på hela DSI är behov av renovering och lagningar ,det görs oftast under loven,så även i sommar.

Därutöver är det mycket administrativt arbete med ” Admission” av nya elever, både till skolan och till vårt internat. Numera är det regeringen som ska godkänna samtliga ansökningar, vilket medför mycket extraarbete och är tidskrävande!! för Jennie och Arun och en del lärare.

Förhoppningsvis blir ansökningarna godkända så barnen kan förverkliga sina drömmar om en framtid med kunskap som genererar till olika utbildningar och även till de barn som inte har det tryggt hemma kan få ha sitt hem på DSI, med trygghet, omsorg och kärlek.

Tiden rinner snabbt undan och nu har jag endast en dryg vecka kvar i Indien. Den 6/2 kl 20.40 går mitt flyg via Abu Dhabi till Köpenhamn.

Februari började bl.a med en inspektion från ”the government”, två läkare samt två tjänstemän! Besöket denna gång gällde endast ” the home”.Alla rum, lokaler samt hygieutrymmen kontrollerades mycket noggrant. Smärre anmärkningar med dock inte så kostbara.

Tyvärr hade vi just då ett par pojkar som dagen före besöket insjuknat i vattkoppor. Då bestämdes att pojkarnas ” hostel” skulle stängas och alla pojkarna skickas hem, minst tre veckor. Smittorisken är stor och då det inte finns enskilda rum med separat toalett/dusch togs detta beslut.

Dock kunde det ordnas för pojkarna i klass tio som just var inne i examensperioden att de fick stanna kvar. Men trettio ledsna killar fick lämna oss.

Vi hade planerat en föreställning, en ”Magic show” den 4/2 för alla på projektet men självklart ställde vi in den.Alla skulle få ta del av denna show som en gåva från privatpersoner med önskan att anordna något roligt för våra barn. I skivandes stund är nu pojkarna tillbaka ( anlände d 25/2) och showen blir så snart tillfälle ges.

Jag åkte med skolbussen vid några tillfällen ,med start 07.15 från DSI och åter ca 08.45-09.15 på olika typ av vägar. En del med nylagd asfalt medan andra var i samma skick som 2009, stora hål över hela vägbanan så bussen ”hoppade upp och ner o hit o dit.”Jag tänkte stackars barn som måste åka på dessa vägar två gånger om dagen.

Men barnen stiger glada upp på bussen,de är helt underbara och längtar till sin skola. När de ser att jag är med ler de stort, hälsar artigt ” Good morning Mam” och vill bara prata med mig. Barnen lämnas oftast av mammor men även en o annan pappa, ibland körandes med motorcykel från byar där inte bussen kan köra.

Lördagen den 3/2 fick vi ett tragiskt besked att en av våra lärares man hittades död i hemmet. Enligt hinduisk sed och tradition besöker man sorgehuset dagen efter, all personal på DSI samlades och i en av skolbussarna åkte vi till vår kollega och vän och hennes familj. Båda deras barn går på vår skola.

Gatan i byn kantades av männen och framme vid huset möttes vi av hundratalet gråtande och skrikande kvinnor.I mitten ligger vår sörjande vän, näst intill medvetslös, svårt att få kontakt med henne. Efter ett tag kommer ambulans med den döde maken.Ett sista farväl togs med massor av blomkransar som lades på honom,till musik från trummor och smällare. Därefter fördes den avlidne i öppen likvagn till bårhus för kremering. En upplevelse som jag nog sent kommer att glömma.

Två dagar före min avresa kom en flicka tillsammans med en man från”socialen” för att be om en akut plats för henne på DSI. Efter tre år av sexuella övergrepp av sin pappa brast det för henne och hon lättade sitt hjärta för sin lärare. Efter anmälan till polis mm kom de till oss.

Hon är fortfarande kvar på DSI,men kommer snart att återvända till sin mamma och bror. De har inte vetat om detta hemska som hänt flickan.

Pappan har gett dem sömntabletter så han kunde förgripa sig på sin dotter.Detta är så tragiskt och tyvärr alldeles för ofta förekommande i många familjer.

Ett av skolans klassrum hade golvet angripits av termiter ,de t.o.m. började äta på möblerna. Tack vare bidrag från sponsorer kunde golvet helrenoveras, se bilder.

Specialklassen har en fantastisk undervisning inom olika områden.En dag satte de upp affärer med olika varor. Elverna fick träna att sälja, handla, ta betalt och betala 💰.Ett härligt besök i denna klass.

Min näst sista dag på projektet blev jag bjuden på en fantastisk födelsedagsfest.

Alla hade hjälpts åt att planera. Det blev roliga uppträden, danser, sånger,tal och pjäser. Till avslutning bjöds alla på god tårta men först drog de upp mig på golvet för nu skulle minsann 80-åringen dansa.

Tacksam för denna fest samt även för allt annat jag fått uppleva under tre veckor tillsammans med barn,personal, lärare,chaufförer och föräldrar.

🇮🇳✈️🇸🇪

Vänliga hälsningar

Inga