Författare: ingaeke

Varmt välkomna till kyrkstugan Yngsjö den 20 oktober kl 19.00.

Kvällen bjuds på ett blandat innehåll.

Lars Grönwall, berättar och visar bilder från projektet DSI, där han nu är verksam som volontär.

Sång och musik av musikgrupp från Furuboda Folkhögskola.

Smakportioner av indisk mat samt kaffe/ te och kaka. pris: 40 kr.

Insamling till DSI.

Meddela er närvaro senast 16/10 tel 0703083688 /mail ingaeke@hotmail.com

Med vänliga hälsningar! Inga

Ärade läsare!

Igår lade jag in tre nya bilder på hemsidan av den nya vattenborran med tillhörande pump.Den invigdes av elever på high-school vid skolstarten i juni.Tack vare sponsring från Lions Club, Åhus, blev det möjligt att göra ännu en borra.Det är tredje gången som bidragen från denna club använts till detta viktiga ändamål.

Under torrperioden i våras fick alla på DSI tillräckligt med friskt och rent vatten.

I bakgrunden på bilderna ser ni en ny mur,sponsrad av privatpersoner från Tyskland.Nu är hela projektet inramat av murar,vilket skapar trygghet för alla som bor på DSI.

En del förändringar har skett på projektet på grund av ”the goverments” krav.

Här nämner jag några.

De mentalt retarderade ungdomarna,sju stycken, som bott på projektet ett antal år, får inte längre integreras med de övriga barnen.De har flyttat till ett annat boende. Till stor sorg och saknad både för dem och alla på DSI.

Barn under fem år är inte heller tillåtna att bo på internatet.

Personligen kan jag inte förstå anledningen till dessa nya lagar. Ett skäl kan vara att staten ställer större krav på de privat drivna projekten jämfört med de statligt understödda!!!

Finns frågor angående detta är ni välkomna att höra av er. Ska försöka ge er svar.

Vid skolstarten i juni tillkom en del nya barn och några bor på vårt internat.Dessa barn saknar faddrar! Du som läser detta och vill ha mer information är välkommen att höra av dig till mig på min mailadress:ingaeke@hotmail.com Man kan antingen bli månadsgivare eller fadderförälder.

DSI är ju helt beroende av bidrag från västvärlden.

Vänligen Inga Ekelund.

Den 2 juni- 16 inbjöd Lisa Beyer och jag till en informationskväll i Kyrkstugan, Yngsjö, angående den aktuella situationen på DSI.

Efter fem intensiva, roliga, varma och omväxlande veckor på DSI är jag åter på svensk mark. Man säger ju ” borta bra men hemma bäst”, och det var härligt att komma hem till familjen igen.Men när jag kommer till DSI är jag hemma där.

Jag lämnade ett mycket varmt ,ja hett Indien och det är underbart att möta ljuset och våren här.Det tar dock lite tid att ”landa”mentalt, mina tankar går ofta till mina kära vänner på DSI. Vi lever i så olika vardagar och den vardagen har jag inlemmats i under mina fem veckor. Allt är så enkelt där men ändå så annorlunda och svårt.

Jag är ju så innerligt tacksam och glad att jag har fått denna förmån att åka till Indien och ”göra skillnad”. Sista dagen blev känslomässigt oerhört stark för mig. På morgonen åkte Ruby och jag ca sex mil till ett katolskt college, som har utbildning i datakunskap och en kurs i sjukvård motsvarande vår undersköterskeutbildning.

Vi möttes av en nunna som också är direktor och lärare på detta college och som gav oss en tydlig information om deras undervisning och värdegrund. . Vi har ett par elever som inte är kvalificerade att gå på de mera teoretiska linjerna och vi tror att detta college skulle bli lämpligt för dem . Skolan har växelvis teori och praktik under ett läsår.Nu hoppas vi på att dessa flickor vill börja där, terminen börjar den förste juni.

Resten av dagen blev i stort sett ett enda stort avskedskalas med brev, teckningar, blombuketter, presenter, danser, sånger och tal mm.Att bli föremål för så mycket tacksamhet, glädje och kärlek ,ja det är svårt att förklara vilka känslostormar det utlöser. Stort Tack till er alla som gjorde min sista dag så fantastisk.

Sista överraskningen blev på kvällen när jag skulle kliva in i bilen, som skulle köra mig till flygplatsen i Chennai! Då kliver en av flickorna och en av husmödrarna in i bilen och säger ” we are going with you, Inga mam”. Gissa om jag blev glad och rörd. De hade aldrig sett en flygplats förr ,nu fick de en chans och samtidigt följa mig så långt det nu gick!!!!

Tack alla kära underbara vänner på DSI för min vistelse, för all vänlighet och omtanke som Ni alla dagligen visat mig. Miss you so much. With love! Inga

24/2/ 16

Nu har jag varit här i över fem veckor och i morgon natt är det dags att återvända till Sverige och möta våren med snödroppar i trädgården och vacker fågelsång.

Här har sommaren och med den värmen kommit extra tidigt och av den anledningen är det rätt tid att återvända hem.

På grund av ovädret i nov-dec var det lite annorlunda att komma hit. Mycket hade förstörts och var och är i behov av renovering, och en del arbete är påbörjat.

I förra veckan besökte vi en mycket fattig by ,som blev extra hårt drabbad av ovädret. Det värsta av allt är att skolan ,som barnen gick i är stängd, barnen har således inte haft någon skolundervisning sen november. Det enda staten bidrar med är temporära matleveranser.

Föräldrarna ställde frågan till Ruby om det finns någon möjlighet att låta en del av dessa barn komma till DSI, bo och gå i skolan här. Mycket behjärtansvärt men mycket arbete återstår innan ett beslut kan fattas. Här behöver vi hjälp av sponsorer och faddrar!!

En del av våra barn har varit magsjuka med hög feber. Sjukdom kommer aldrig lägligt, men i examensperioden är det viktigt att vara närvarande. En del av dessa prov kan inte göras efter fastställt datum…..!!

Igår köpte jag en symaskin till vår duktiga husmor, ingen Husqvarna precis men med god kvalité. Jag provsydde och den var perfekt. Så nu behöver hon inte trampa längre när hon ska lappa ,laga eller sy nytt. Men byns skräddare ombesörjer sömnaden av skoluniformerna.

I morgon åker Ruby och jag till en katolsk skola, som har olika praktiska kurser under två terminer. Vi har några flickor som tyvärr blivit underkända i många ämnen och kan således inte fortsätta sin utbildning på denna skola

. Ska bli spännande att ta del av vad detta college har att erbjuda.

I söndags var det besöksdag och en del av våra barn fick möta sin familjer eller släktingar. De flesta av besökarna har middag med sig, som de äter tillsammans. Barnen är förväntansfulla inför dessa dagar men tyvärr blir de flesta besvikna! Det gör ont i hjärtat att se deras sorgsna ögon ” ingen kom idag heller”.

På kvällen hade jag möte med de äldre flickorna rörande FN:s barnkonventioner och om Childhoods stiftelse, som är grundad av vår drottning! De blev mycket förvånade över alla dessa rättigheter och ställde massor av frågor till mig. En del ganska svåra att besvara. Dessa tjejer har jag ju följt i sju år och det är så härligt att ha förmånen att följa deras utveckling. Jag betonade vikten av att de fullföljer sina studier och att de är vaksamma att inte bli övertalade till ”trafficing” eller äktenskap.

De är nog lite trötta på mig när jag varje år pratar med dem om detta, men de förstår att jag tänker på deras bästa.

Jag har även besökt en av våra flickors college, där jag mötte hennes mentor, rektor, klasslärare samt hennes klass. Isvariya blev glad när hon av samtliga lärare fick höra om hennes ambition och goda examensresultat. När hon följde mig ut sa med tårar i ögonen ” Inga, jag är så lycklig att du ville besöka mitt college”. Då fick jag också tårar i ögonen!

I går kom en flicka, som går i sista klassen ,tillsammans med sina föräldrar och bad om att hon fram till skolavslutningen i maj ska få bo på vårt internat. Hemma har de ingen elektisk belysning, hon får dålig mat och ingen hjälp med läxorna. Som tur var hade Ruby en ledig plats till henne…..gissa om flickan blev glad! Ja, vi lever verkligen i skilda världar.

Den ena dagen är aldrig den anda lik på DSI! I fredags var det dags för nya upplevelser.

Primary-school hade föräldradag. Det blev en givande stund med information om vår skolas värdegrund, de olika försenade examina, specialundervisningen efter skoltid mm. Skolan bedriver nu English medium från förskoleklasserna upp till tionde klass, men från sjätte klass finns valmöjlighet att gå i Tamil medium, här sker all undervisning på tamil men engelska som andraspråk. Alla nytillkomna elever har inte de kunskaper som krävs för att gå i English medium.

Efter genomgång av de olika examensresultaten bjöds alla på te och kex. Ett välbesökt och viktigt möte.

På hemvägen! ca 300 m, fick jag ta del av en ny upplevelse. En familjehögtid, där man med hjälp av trummor, eld och monoton sång vandrade i cirklar för att nedkalla goda hinduiska andar. Kvinnan i familjen bar vacklande ett fat med eld runt en massa avgudar tillverkade av sand och lera. I riten ingick även hålslagning i öronen på familjens två små barn.

Jag fick även ta del av flickornas tvättstund . På tvättstenar gnuggas den smutsiga tvätten med hjälp av händerna, i bästa fall en borste, tvättmedel och vatten!! Under sång och glada tillrop …inga sura miner här inte!

I lördags firade jag min födelsedag här på DSI, andra året i följd. Med sång, hurrarop, blommor, tårta och presenter förgylldes min dag från tidig morgon till kväll. Till lunchen bjöd jag på en underbart god kotlettfisk med en kryddstark sås, grönsaker och ris! Till dessert GLASS. Det blev verkligen uppskattat, då de inte ätit fisk sedan ovädersperioden. Detta beroende på att staten förbjudit inköp av fisk som är fångad i de förorenade vattendragen .Andra inköpsställen är fiskpriserna alldeles för höga. Min dag avslutades till sist med ett roligt disco.

Ytterligare två veckor har gått sedan jag skrev senast. Har haft problem med att få ut texterna men idag ( 10-2!) kom Munnar! ut på startsidan. Gissa om jag blev glad.

Arbetet med el-ledningarna och en del murningsarbeten är påbörjade samt de förstörda batterierna till solcellslamporna på skolgården är utbytta. Vill nämna att solenergisystemet som installerades 2013 klarade av regnovädret och kunde leverera ström under den perioden. Jag är så tacksam att detta kunde genomföras.

Lärarna på high-school anordnade en föräldradag, som hade hörsammats av ganska många föräldrar. Obs! här satt kvinnorna främst. Genomgång av kursplan i de olika ämnena, den försenade examensperioden och elevernas frustration med anledning av detta upptog mycket av tiden. Särskilt viktigt att våra elever i klasserna tio är flitiga och sköter sina uppgifter. De elever som bor hemma har förlängd undervisning varje dag under denna period. Detta med anledning av att de flesta föräldrar är analfabeter.Eleverna som bor på internatet får hjälp av personalen.

Denna givande dag avslutades med att resp förälder fick se sina barns examensresultat samt se och ev. köpa elevarbeten från ” the art- class”, t.ex. små batikdukar, smycken ,kuvert, glasögonfodral, askar mm.

I början av varje månad utdelas olika slag av hygienartiklar till samtliga som bor här på internatet. Då ställer de sig rumsvis och mottar sina saker. Underbart att se hur tacksamma de blir för tvål, tandkräm, olja, tvättmedel mm.

En dag i förra veckan åkte Ruby och jag till en plantskola för att köpa lite nya växter. Mycket blev förstört under ovädersperioden. Jag fick god hjälp av en del flickor när vi utplanterade dem, samtidigt fick de lite undervisning i trädgårdskunskap. Det var uppskattat! En av husmödrarna fick hämta en batteridriven borrmaskin och göra hål i krukorna. Hålen som påstods vara där var bara markerade!

Dagarna blir nu varmare och varmare, då är vi tacksamma att elen är någorlunda konstant så bl.a. fläktarna kan bidra med lite svalka i klassrummen.

Tisd.2 febr.

Nu är vi åter tillbaka på DSI efter en lärorik och mycket intressant studieresa till Kerala och Munnar med omnejd. Vi har hunnit med mycket med besök på Keralas största tefabrik, olika dammar, Nationalparken Eravikulam. I denna stora park lär finnar tigrar, elefanter mfl .Vi såg bara Indiens nationaldjur, en speciell art av get .Högsta punkten på denna bergkedja lär vara den näst högsta i Indien efter Himalaja. Enl. uppgift.

Söndagen inledde vi med gudstjänst i en engelsk kyrka ,som alla tyckte var intressant. Jag förstod inget!

Vi fick även se ”the Power house”, som ger ström till större delen av Kerala. Genom fantastiska landskap med ”höga berg och djupa dalar” med grönska, rik blomprakt samt inte minst alla underbara terasser med prunkande teplantager.

Denna givande studieresa avslutade vi med ytterligare ett besök vid en damm och här fick vi uppleva en tur på dammen i en flotte. En del av personalen kostade på sig i häftig tur i en racerbåt. Naturligtvis har det även varit en del korta stopp för lite shopping. Trötta men tacksamma att vi har kunnat genomföra denna studieresa utan några incidenter. Ni ska veta att vägarna var smala, kurviga med höga berg på ena sidan och dalar på andra, ibland utan räcke!! Men vi hade mycket duktiga chaufförer. Foton från resan kommer så småningom att läggas in under bilder på hemsidan. Nu väntar oss vardagen på DSI, olika skolor för våra studenter och för min del med bl.a undervisning i klasserna på primary- school.

Nu har jag varit på DSi en dryg vecka och även här rusar tiden iväg.Det har varit en vecka med skiftande intryck och innehåll.Efter första dagens storstilande välomstprogram har agendan varit fulltecknad med besök i skolans samtliga klasser, ”besiktning” av de nybyggda klassrummen på tredje våningen .Rundvandring inne och ute för att se efterverkningarna efter ovädret sk tsunamin

.Jag har mött alla våra fadderbarn vilket var givande ,då alla är friska och har vuxit så en del kände jag knappt igen..Kvinnorna som ingår i ”the woman project” hade möte i måndags och det var intressant och lyssna på dem De är flitiga med sitt sparande av inkomster de utför genom olika dagverken. En kvinna var särskilt stolt över att hon genom dessa inkomster kan låta sina två barn studera på college. Den 26 jan firade Indien sina 67 år som republik, viket vi även gjorde på DSI. Mycket musik,tal premier och andra utmärkelser utdelades tillika firade de även en sk sportdag med olympisk stafett med eld som sedan brann under hela ceremonin.En del föräldrar hyllade denna viktiga dag med sin närvaro.

En lastbilslast med 6 ton sand och 3 tusen tegelstenar har inköpts för att påbörja renoveringsarbete av bla spruckna murar och väggar. Detta kostade inkl transport 4300 sek!!!

Efter turen med skolbussen för hämtning av barn var jag närvarande när tionde klass hade praktisk examen i biologi, kemi och fysik. Det var intressant att ta del av.Stränga lärare som krävde total tystnad och uppmärksamhet av eleverna när de utförde olika experiment med primitiva instrument men dock fullt dugliga

.Ikväll åker collegestudenterna tillsammans med en del personal och lärare på en tredagars skolresa till en plats,Munnar, som ligger i ett bergsområde i nö Kerala. Återkommer mer om denna resa när vi är tillbaka .Mycket annat har hänt under veckan, till det återkommer jag. Nu väntar en klass på mig, ska undervisa i engelska! Ska bli spännande. Önskar er alla läsare en trevlig och avkopplande helg!!