Författare: ingaeke

Nu sitter jag och skriver vid mitt skrivbord hemma i Yngsjö och ska försöka sammanfatta mina fem veckor i Indien.

Mentalt har jag ännu inte landat, mina tankar går allt som oftast till DSI.

Sista veckan blev som alla andra dagar intensiva och fyllda av olika händelser. Kon ”INGRID” har varit lite krasslig ett tag ,tydligen en infektion i magen efter kalvningen. Hon har inte haft matlust och det har heller inte blivit så mycket mjölk.Veterinären kom äntligen i tisdags och genomförde en noggrann undersökning och skrev ut lämplig medicin. När jag tog farväl i torsdags mådde hon bättre. Nu får vi hoppas att hon snart ska bli fullt återställd. Kalven har mått bra hela tiden.

En platt-TV inhandlades i veckan ,som ska placeras i hostlets dininghall.Här ska både pojkar och flickor samtidigt se på TV!! Det blir nog ca en till två gånger i veckan!!!
Anslagstavlor till både primary-school och high-school har jag sponsrat och de ska tillverkas av snickaren på plats.Enl.uppgift är de som köps färdigtillverkade både dyrare och av sämre kvalité. Med tanke på klimatet kan det nog stämma, de ska nämligen sitta utomhus.

Bänkar och bord till den lägre förskoleklassen har beställts och de ska också tillverkas av snickaren på plats. Så i fortsättningen slipper barnen sitta på golvet eller i rangliga plaststolar.

Torsdagen,sista dagen hade primary-school anordnat en sk pysseldag,där det tillverkades olika saker av glasspinnar, plastband, skumgummi, frigolit, papper mm Lärarnas och barnens fantasi var livlig med tanke på alla hyddor,hundhus, tårtor, dockor, ringar mm. En del överlämnades till Lisa och mig.

En härlig sista dag då även pojktoaletten invigdes .Tyvärr inte helt klar men det var mycket viktigt att bandet skulle avklippas av mig. Se bilder.

Kl 18.00 hölls ett litet avskedsprogram av barnen på internatet med dans ,tal och sång som sig bör. Lisa sponsrade med vars en clementin. Stor glädje att inte behöva dela den med någon annan.
Klockan 23.00, lokal tid, hämtades vi av en taxi för att köra oss till Chennai airport. De äldre flickorna var uppe denna sena timma för att ta avsked av oss , vilket blev känsligt för oss alla. Genom denna handling gjorde de sig sig till tolk från alla. Lisa och jag har känt oss så älskade och viktiga av alla dessa underbara människor på DSI och det var med blandade känslor vi lämnade projektet för denna gången.

Tack till alla som på olika sätt hjälpt och uppmuntrat mig att för sjätte gången återvända till Indien och få göra skillnad för dessa fattiga barn och att de inte slutar drömma om en god framtid.

Till sist..Tack Lisa för att du för andra gången varit med mig i detta så viktiga arbete.

Idag är det alla hjärtans dag som här kallas ”all lovers day” och alla hälsar varandra ”Happy All Lovers Day”. Lite patetiskt i detta land där arrangerade äktenskap är det vanligaste!!! det där med kärlek är inte så viktigt, det kommer ev så småningom efter giftermålet.

Igår var vi åter igen på ett bröllop.Brudparet förlovade sig för sex månader sedan och har fram till igår endast haft telefonkontakt!.Bruden såg livrädd ut under hela kvällen,hoppas bara att deras äktenskap blir lyckligt!!

Veckan som gått har innehållit olika intressanta möten. I tisdags mötte vi kvinnorna från kvinnoprojektet på deras månadsträff.Stolta och arbetsamma damer ,som verkligen kämpar för sin självständighet utan beroende av männen.Vi uppmuntrade dem till fortsatt ”kamp” och uttryckte vår beundran för deras mod.

Ett besök på den närliggande statliga skolan blev också väldigt givande. I ett enda enkelt rum,typ barack ,samlas varje dag ca trettio barn , i en grupp, från förskoleklass upp till femte klass.En lärare sköter undervisningen i denna blandade skara av elever .Hon skötte det på ett förträffligt sätt.

I går fyllde jag år och hela dagen blev en enda lång fest med hyllningar av olika slag från barn och personal.Jag har nog aldrig blivit firad på ett sådant sätt, vart jag än gick var det någon som sa Happy Birthsday with long life to you.Underbart. Kvällen avslutades med bröllop!

Idag har jag bjudit till fest,Den inleddes vid lunchen då det serverades en god kycklingrätt med tillhörande spicy sås. Jag älskar den indiska maten , särskilt den frånTamil Nadu.I eftermiddags avnjöt vi en tårta, beställs från ett av stadens kondis! God och Söt!

Slälva partyt ägde rumm i hostlets dininghall. Barnen bjöd på olika danser och sånger.En kille med Down Syndrom bjöd upp mig till dans, till indisk musik, och sjöng en sång till min ära.Godisregnet och ballongleken blev nog kvällens höjdpunt, med tanke på alla glada tillrop och glädjetjut.Här gällde det att rädda sin egen ballong men smälla de andras.

Kvällen avslutades med den traditionella aftonsamlingen ,där jag inledde med bönen ”Gud som haver” på engelska och översattes till tamil.

Innan alla lämnade lokalen fick de en tandborste och en tub tandkräm. En nyttig present efter dagens sötintag!

Att ha fått förmånen att fira Alla Hjärtans dag på detta fantastiskt härliga sätt, det ar omöjligt att uttrycka i ord ” Det Måste Upplevas!”

Ännu en innehållsrik helg har vi upplevt.

I Lördags åkte vi ,Lisa ,Ruby och jag till S:t Thomas nunnekloster i Chennai.Platsen låg på ett berg med utsikt över staden.

Vid vår rundvandring på ”baby care” fick vi möta ca femtio barn i åldern från sex dagar till fem år.Alla barnen är ”hittebarn”.

Nunnan berättade hur vissa barn hade hittats i säckar i soptunnor,liggande övergivna i parker,en flicka låg i en tom tillsluten sockersäck,full av myror.Vi blev gripna av alla dessa tragiska berättelser men tacksamma att detta barnhem finns.Alla barn är för adoption.

Många byar runtomkring DSI är mycket fattiga.Familjerna bor i i hyddor ,saknar vatten ,elektricitet och har svårt med försörjningen.Männen är mer eller mindre alkoholiserade.

Matpaketen, som sponsrats från Sverige, innehöll: ris,olja, socker,linser, kex,tvål, shampoo,tandkräm samt kläder.Alla visade enormt stor tacksamhet och glädje för dessa gåvor.

Trots alla tragiska upplevelser är vi tacksamma för förmånen att ta del av allt detta.

Toalettbygget går framåt och ett klassrum har målats och fått nya fönster och muren är färdigmålad av barnen.

Första veckan i februari snart tillända,dagarna bara rusar iväg.Förutom undervisning i olika klasser har Lisa och jag åkt morgonturen i skolbussen och blev inbjudna på en kopp te hos chaufförens fru under tiden han hämtade upp ett par barn.Frun fyllde 32 år och blev jätte glad att vi ville besöka deras hem. Et enkelt hus men väl funktionsdugligt.

Jag har haft samtal med en flicka i nionde klass ,som kom tillbaka efter en rymning med en äldre kille.Hon var hemma på besök och försvann från hemmet,en hydda där hennes sjukliga föräldrar bor.Mamman hittade dem och flickan har återvänt till DSI, mycket olyckig och ledsen. Efter samtalet med henne tackade hon mig och idag kon hon och gav mig spontant en ”go” kram. Ibland behövs inte så många ord.

Idag har vi hälsat på i Alisson high school,en skola inne i Chengleput,. Sju av våra elever går sin sista termin( 12:e Klass) och hoppas börja på college nästa skolår. Flickorna blev glada för besöket och lärarna tog väl hand om oss. Inspirerande att se hur andra skolor fungerar.

Igår firade DSI 20-årsjubileum med pompa och ståt.ca 400 personer deltog i detta firande. Det var en betydelsefull dag ,inte minst för Ruby James ,som varit projektets direktor sedan start.

Tal ,sång och dans stod på programmet och som sig bör ,när man firar i Indien ,är det en färgprakt utan dess like.

Skolans elever har tränat inför denna viktiga dag och allt blev perfekt. Talen varvades med olika inslag, så programmet blev innehållsrikt,

Intrycken blev många och starka!

Ett gäng unga män tackade för sin tid på DSI och vad detta betytt för dem att de fått glädjen att bo på skolans hostel och gå i skolan .Alla har nu arbete i olika företag.

När en kraftigt fysisk funktioshindrad flicka kryper upp på scenen och tackar för sina skolår på DSI och att hon nu fått förmånen att arbeta i skolans kök, ja då var inte många ögon torra. Hon fick nog också kvällens kraftigaste applåd.

Muto, en ung tjej, blivande civilingenjör ,steg glädjestrålande upp på scenen och tackade Ruby och James för sin barndom och skoltid på DSI. Ni har varit som mina föräldrar! Mutos mamma är död sedan länge och pappan tog avstånd från sin dotter när hon valde högre studier istället för att bli bortgift som tonåring. Vi är alla stolta över Mutos beslutsamhet!

Att få vara med om denna högtid var för mig en härlig upplevelse! Att lyssna till så många tal av tacksamhet till DSI och dess ledning som skola och hostel .Inte minst att se alla lyckliga barn och fira tillsammans med alla mina underbara indiska vänner.Min önskan och förhoppning är att DSI kommer att finnas till lång td framöver. Tack för att jag får vara med i denna underbara stora familj.

Nu har ”Ingrid” fött sin kalv och båda mår bra.Det blev en brun ”tjej”! Av råmjölen har vi tillagat den svenska specialiteten ”kalvdans”.Jag har njutit av denna delikata rätt och jag hoppas fler här på projektet gjord det.

Nu har jag hunnit med att vara i alla skolklasser, totalt femton.Dubbla klasser från sjätte till åttonde klass, då undervisningen i dessa klasser bedrivs på engelska sk ”english medium”.Denna undervisning startar redan i UKG ( lägre kindergarten) och är fullt utbyggd om två år.

Svårt att hitta bilderna?Klicka på Bilder, då kommer en massa bilder från olika år upp,välj bild, klicka, nu ser du alla bilderna, för att läsa text klicka på varje bild igen .Lycka Till!

23 jan.

Åter en innehållsrik dag med början i skolbussen ,för att hämta dagskolbarn i andra byar. Det tar ca 1-2 tim morgon och kväll på dessa fruktansvärt dåliga vägar( stigar).Men ingen klagan hörs.

Efter besök i förskoleklasserna fick jag besked att komma till vår farm. Då hade nämligen nya kon ”Ingrid” anlänt. ett praktexemplar och ett dyrt sådant. Så det blir bara en ko denna gång.Ingrid är en blandras av Jersey och Reddane. Säger inte mig ett dugg men kanske någon läsare gör det.

24 jan.

Utfärd med ca trettio äldre flickor till en krokodilfarm, picnic i en park och sedan strandbesök.Här var flickorna helt vilda och badade nästan upp till midjan, i sina indiska kläder!När de samlades i parken lät det ” vi är såå lyckliga och våta!!!

Dagen avslutade vi med olika besök inne i staden Mahabalipuran som t.ex the Butterball.( läs gärna mer på nätet om denna kulturstad)

I går söndag var vi i Auroville , en plats för alla och ska symbolisera jordens mitt och den pryds av ett jättestort guldklot.samt Pondichery,stad som tidigare varit en fransk provins.Vid stranden finns stort monument av M.Ghandi.

Innan hemresan hann vi även med att besöka ett Ashramcenter.

Idag d 26 är det helgdag i Indien pga att man firar republikdagen. i år är det 66 år sedan Indien blev ett demokratiskt land. DSI firade dagen med pompa och ståt med parad till skolans musikkår,tal, sång och dans.

Ett hembesök och ett bröllop har jag även hunnit med idag.Familjen jag var hemma hos ,kan ni läsa mer om under 2014.

Att vara på DSI är varken långtråkigt eller händelselöst. I tisdags anlände ordföranden för DSI Hamburg och hennes make till DSI och ska stanna två veckor.

Det är värdefullt att möta dem och diskutera viktiga saker gällande vårt gemensamma arbete.Vi har redan avverkat en del viktiga möten som genomgång av våra fadderbarnslistor, haft möte med kvinnorna i kvinnoprojektet och lärarmöte med skolans mentor.

Jag har nu hunnit ha lektioner i samtliga skolklasser på primary-school och i morgon ska jag vara i de båda förskoleklasserna.

Det är intressant att möta barnen i skolmiljön och se hur de utvecklas år från år.

Även i år har de aftonskola för tiondeklassens elever och jag sponsarar mellanmål till dessa femtioett elever. Det består av te med ”socker”, mjölk och bulle.

19 JAN.2015

Efter en behaglig flygresa Köpenhamn- Chennai har jag nu landat på mer än ett sätt.Underbart att återvända och möta alla kära igen.Inte minst alla härliga barn,

Efter en avkopplande helg har nu vardagen återvänt och för lärare och skolbarn har det inneburit fyra dagars skollov .Man har firat ”Pongalfestival”, en typisk hinduisk tradition.

Jag har på sedvanligt indiskt manér blivit välkomnad med blomkrans, vigvatten och ”chin”( en kräm sätts på kinder och panna).

I fm hälsade jag på i alla klasser och det värmde ett pensionerat pedagoghjärta när en del undrade om jag kom för att vara deras lärare.De vet ju av erfarenhet att jag brukar hålla en del lektioner.

Nästa vecka firar DSI tjugoårsjubileum och mycket ska förberedas innan dess.

Bl.a. behövdes en del blomrabatter rensas och det gjorde jag med glädje.Kul mitt i vintern!!

I morgon ska jag upp i ottan och åka med skolbussen för att hämta upp våra dagskolbarn.

Nyårsdagen 2015. Den 16 januari åker jag för sjätte gången till DSI, Indien och återkommer till Sverige den 20 februari.

Som vanligt ser jag fram emot att återvända och möta alla mina kära vänner.Den 31 januari har vi även i år glädjen att hälsa Lisa Beyer välkommen till DSI och vi reser hem tillsammans.

Det ska bli spännande att komma tillbaka och bla få se den nu färdigställda muren.

Det jag redan nu vet är att vi kommer att bygga toaletter för elever och lärare på ”high-school” samt att inhandla två mjölkkor. Tyvärr dog en ko i våras, troligen av en infektion orsakad av förorenat vatten. Detta problem avhjälptes med att en ny djupbrunn borrades.

Det blir säkerligen en hel del annat som står på önskelistan.Om detta får ni läsa i mina rapporter under tiden jag är i Indien.

INNERLIGT OCH HJÄRTLIGT TACK TILL ER PRIVATPERSONER, FÖRENINGAR OCH ORGANISATIONER SOM UNDER 2014 BIDRAGIT MED GÅVOR TILL DSI.UTAN ER HADE INTE ALLA HJÄLPINSATSER VARIT MÖJLIGA.