Författare: ingaeke

I fredags var vi inbjudna att närvara vid en promotion i Chennai. Rubys svägerska fick då en doktorsgrad i bla hur man på ett pedagogiskt och metodiskt sätt i en trygg klassrumsmiljö uppnår goda resultat för studenterna i bl.a. ämnet naturvetenskap. Hon genomförde denna redovisning och svarade på frågeställningarna med glans. Mycket givande och intressant att närvara vid denna ceremoni.

Ett annat intressant besök gjorde vi igår, lördag, då vi besökte Isvariyas college.Hon är en av våra fadderflickor som nu påbörjat en högre utbildning i engelska.Från att endast i sin grundutbildning haft all undervisning på tamil, utom i engelska förstås, har hon nu klarat sitt första år.

Vi blev väl mottagna och att få möta alla dessa fantastiska lärare är vi tacksamma för. De menar att om man som elev kommer till denna form av undervisning krävs mycket av eleverna men att de även behöver TID.De hade god förhoppning att våran tös ska klara sina 3 ev4 år på detta college. Isvariya var stolt över vårt besök,lärarna tackade oss hjärtligt som gett oss tid för besöket.

Jag framförde även ett varmt tack till denna trevliga lärarkår för deras goda , empatiska och pedagogiska sätt att hantera dessa svaga elever och tilltro till deras potensial.

I fredags natt lämnade Lisa Beyer DSI och Indien efter tre veckor.Hon har arbetat med olika uppgifter, dock mest som lärare i ”primary-school.Hennes insats har verkligen uppskattats av oss alla. Tack Lisa!

Helgen tillbringades på Sri lanka med anledning av Rubys 60-årsdag.Ett land helt olikt Indien,allt var rent och snyggt. Skiftande landskap, allt från berg till djupa dalar och med många olika typer av vattendrag. Singaleserna är mycket stolta över sitt land.Min reflektion är att det även här måste finnas fattigdom , men det såg vi inget av men det var härligt att få vara turist i detta land ett par dagar.!!

Igår anlände Rune till DSI. Tacksam och glad att åter välkomna honom hit.

Igår och idag har vi haft samtal med ett gäng av vår pojkar. De har de senaste dagarna hittat på en del ofog med stölder och en del pojkstreck.Jag har agerat ”försvarare” men vi har verkligen låtit dem förstå allvaret i deras handlingar.

I high-school har jag haft lektioner om Sverige.Nyfikna elever som ville veta allt om vårt land, om min familj, statsskick ,mat, djur, skolsystem ,årstider och mycket annat. Härligt att få vara lärare,dock utan ansvar för olika dokumentationer och analyser!!

Vi har idag besökt ett katolskt nunnekloster, beläget i ett med indiskt mått sett ovanligt område, nämligen i ett glesbygdsområde långt ute på landet.De förfogar över mycket mark ,som används för olika odlingar och plantager och betesmark för deras kor. DSI är en trogen kund för frukter, grönsaker, kryddor och rotfrukter. Att se mango-papayaträd dignande med frukter var häftigt. Jag har nog aldrig ätit så välsmakande bananer och papaya som vi idag blev bjudna på.Korna som jag sponsrade i höstas levererades från detta center.

Detta besök var både inspirerande och lärorikt.

Ännu en händelserik dag.

Vi har varit ute i två andra fattiga byar för att leverera matpaket.Jag har trott att jag tidigare sett vad det inneburit att vara lågkast och fattig i Indien. men det vi fick uppleva idag var nog det jag inte trodde existerade.En mycket mycket fattig by ,där samtliga 24 familjer bor i hyddor .En del saknar tak och alla har jordgolv.Barnen var mycket magra, till gränsen undernärda bl.a. på grund av brist på protein

.Barnen går inte i någon skola, pga att de helt saknar pengar till skoluniformer och andra nödvändiga utgifter.Så även om det finns någon statlig skola i närheten finns det inga som helst möjligheter för dessa barn att gå i skola.

Hur den indiska staten tänker angående detta skulle vara intressant att veta. Det är lag på att alla barn har rätt till skolundervisning i Indien..men verkligheten är helt annorlunda. Även här blev alla tacksamma för vårt besök, gav oss varsin ros och några barn sjöng för oss.

Även detta besök berörde oss starkt.

Indien är ju kontrasternas land ,så även vårt nästa besök.Nämligen ett besök på banken ,dit jag överför mina pengar.Då fick jag tillfälle att fråga varför det ska behöva ta så lång tid innan pengarna når kontoinnehavaren.Svaret var väl lite svävande…men som jag brukar säga…Indien är Indien!

Ja, utöver alla dessa besök har ju också agerat ”projektledare” för spisbygget och målningsarbete i den stora samlingssalen. Så uppgifterna är skiftande men intressanta.

Nu är jag inne på min tredje vecka och min agenda är fullproppad med skiftande uppgifter.Den gångna helgen tillbringades tillsammans med lärare och en del övrig personal på en utfärd till södra Indien för att besöka tre viktiga historiska platser.

Bl.a. En plats, Tranquebar,där man från Danmark redan på 1600-talet inledde handel med Indien.Senare bildades i detta område ett danskt territotium. Vår stads grundare , Christian den IV,kom hit med skeppet Dannebrogen!

Mycket intressant för oss från kristianstadstrakten att på plats få uppleva denna historia. Särskilt när vår stad i år firar 400 år.

Mycket annat intressant fick vi uppleva och vi fick se efterverkningarna av Tsunamin.Den drog in även här med full kraft och många byar ödelades och tusentals människor omkom.

Tänk att hela livet drömt om att besöka en för indien viktig pilgrimsort, Kadikkarai,ta ett heligt bad i Indiska Oceanen eller deltaga i en gudstjänst i den stora katolska katedralen…Och plötsligt kommer vågorna ,ca 7-8 m höga in med full kraft och massor av pilgrimer omkommer.

Att få vara med på denna, för oss ansträngande bussresa, var en stark upplevelse ,som vi sent kommer att glömma.

I kväll känns det som denna dagen varat mer än en dag!

Efter vår dagliga morgonpromenad och frukost gick jag till primary-school och hjälpte till i den äldre förskoleklassen. En flicka där är i behov av mycket extra hjälp och stöd. Det är inte lätt för lärarna att räcka till för alla ,ca trettio elever. Jag finner det meningsfullt att vara till nytta och gör det med stor glädje.Då är pedagogen Inga i sitt esse!

Arbetet med den nya eldstaden är i full gång och det kräver också min uppmärksamhet.Det kommer att bli en bättre miljö för kökspersonalen när denna sk spis blir färdig. All rök kommer att ledas upp genom ett högt rör.Även denna skarpa rök har stundtals legat som en dimma på projektet.

Dagen avslutades med att vi åkte till ett par avlägsna ,mycket fattiga byar ,för att dela ut matpaket.Det innehöll bl.a. ris, potatis,lök. grönsaker bananer,kex, chips!

Familjerna här bor i hyddor med jordgolv och all mat lagas i grytor över öppen eld utomhus.I bästa fall har männen olika typ av dagsverkeen, och några av kvinnorna är med i vårt microlånsprojekt.De har fått lån till en ko eller get.Nu såg vi flera kor, kalvar och getter.

Den statliga skolan är stängd på grund av att inga lärare vill jobba i dessa avlägsna och fattiga byar,detta gäller även socialarbetare.Några av barnen går i skola i en angränsande by, resten blir utan undervisning!!! Ja, Indien ett land i utveckling….men det gäller alls inte alla!!!

Att på nära håll uppleva denna totala fattigdom berörde oss …men samtidigt uppleva deras tacksamhet för gåvorna, känna deras lycka över att de byn har varandra,deras hjälpsamhet och omtanke för varann. Här har vi i västvärlden mycket att lära !

Måndagen d 3 mars avslutades dagen med en bröllopsfest inne i Chengleput.En lärare som tidigare arbetat på DSI inbjöd oss till denna fest.Annorlunda våra bröllop i Sverige! Vid vigseln var endast de närmaste i familjen inbjuda men desto fler på festen, ca 2000!!! Vi bjöds på musik och en typiska indisk middag som serverades på stora bananblad. Vid överlämnandet av gåvorna ställde man sig på kö och blev fotograferade tillsammans med brudparet och föräldrarna. Gissa om det tog tid? Men intressant att få vara en av gästerna vid denna fest..

Igår och idag har har jag besökt samtliga klasser och tagit del av undervisningen.Just nu förbereder sig alla klasser med olika test inför examen i slutet på mars .De jobbar hårt och morgon och kväll har de planerad tid för läxläsning.

Klockan 05.20 väcks barnen av en ringklocka och dagen avslutas ca 21.00 Morgnar och kvällar går år till olika uppgifter på skolan ,läxläsning …och lite fri tid! Men inga sura miner här inte.

På fredag firas den årliga ”annualday”, en fest där föräldrar och representanter för kommunen är inbjudna.Det är en tacksamhetsfest för det snart gångna läsåret 2013-2014. Även denna fest planeras noggrant med tal, sång, dans och musik.

Snart påbörjas det planerade spisbygget ,vilket ska bli spännande att få bevittna!

När jag är i Indien är det som all tid under dagen bara flyter ihop….och går undan med racerfart.Idag har jag känt av den värme som är i annalkande, morgnarna är behagligt svala ,likaså kvällarna men dagtid är det riktigt varmt.Då är det skuggan som gäller!

Igår, fredag kom makan till den drabbade mannen ,som jag tidigare skrivit om, till DSI för att möta mig.Det blev ett gripande möte, hon berättade ,via tolk, om deras tragiska livssituation och hur hopplöst framtiden ser ut för familjen. Jag lovade att undersöka möjligheten med anskaffande av en rullstol. Hon berättade att de haft en begagnad tidigare men den gick i sönder och kunde inte repareras och rehab är väldigt kostsamt tillika med transporten till sjukhuset.

Någon form av ersättning är inte möjlig …och är man ”lågkast” så är man!

Men mammans innerliga tacksamhet över sponsringen till tvillingarna var innerlig. Utan dessa pengar hade inte killarna kunnat komma till skolan. De går nu i den första förskoleklassen, LKG. De har även äldre broder som går i andra klass.Alle tre killarna är spontana och glada och älskar att få åka till sin skola varje dag..Jag blev berörd av detta möte och vill dela med mig av det till er. Finns det någon som kan sponsra denna fattiga familj är jag tacksam.

Nytt för detta läsår är att man före lunch har en stund för meditation typ yoga.Härligt att se med vilken respekt alla deltar i detta.

Idag, lördag, har dagen förflutit med olika möten ,utdelning av de sista fadderhälsningarna till barnen, samtal med de äldre flickorna om hur viktigt det är med deras studier. Att de inte ska lockas till sk trafficking, äktenskap före avslutade studier eller ”bra” jobb med god lön. Det förekommer mycket av allt detta i just dessa fattiga byar.

Dagen avslutade vi med utdelning av lördagsgodis till samtliga barn och vuxna på DSI.

Ursäkta mina läsare men som ni märkt har det blivit fel i nedanstående text….viktiga meningar har fallit bort och trots flera försök kommer de inte med.

Det starkaste intrycket denna dag var besöket i familjen till två av våra fadderbarn.Pappan sitter i eller ligger i en hemmasnickrad brits, totalförlamad i båda benen efter en fallolycka på en arbetsplats. Pappan hade tidigare varit en aktiv och arbetsam familjefader som månade att alla i familjen skulle ha ett bra liv …och så händer denna tragiska olycka.Någon försäkring som ersatte familjen blev inte aktuell, trots utredning och polisanmälan!!

Efter en god flight anlände vi, Lisa Beyer och jag igår morse till Chennai och blev välkomnade av Ruby, bror och svägerska med fotografering och sjalar. Det är härligt att komma tillbaka och uppleva Indien på nytt, det är som att komma till mitt andra hem.

På em blev det en rundvandring för att beskåda allt nytt bl.a. de nymålade skolhusen, utbyggnader till förmån för nya klassrum, den nya skolbussen.Allt detta har kunnat utföras tack vare sponsoror och bidragsgivare från bl.a Sverige. Stort tack till er alla !

Idag har vi besökt primary-school, planerat en del hur dagarna framöver ev kommer att se ut….men säker är man aldrig….Indien är Indien! Efter bankbesök i Chengleput åkte vi med skolbussen för att lämna skolbarn . En tur som tog två timmar på vägar som man inte ens kan kalla stigar. Byn längst bort lämnade vi en liten flicka på fyra år!! Hon hämtas kl 07.30 och är hemma kl 17.30. Tala om långa skoldagar! Men lyckan och tacksamheten är stor över att få gå i skola och bli hämtade av skolans buss.

Det smärtade oss att möte denna drabbade familj med dessa underbara killar.Jag funderar mycket på hur jag ska kunna ordna en rullstol och ev förhöra mig om det inte finns någon möjlighet till rehabilitering för honom.Det är mycket att fundera över efter en sådan innehållsrik dag med både tragik och glädje.

Jag vill skänka en blomma till alla er som uppmärksammade mig på min högtidsdag och min önskan om gåvor till DSI istället för presenter.

TACK! och Carpe Diem!
Den 24 februari åker jag till Indien och återvänder hem den 2 april.Min förhoppning är att ni ska kunna följa mig och mina upplevelser på min hemsida, om inte varje dag Så… ganska ofta.
Varma hälsningar Inga.