Inga I Indien

Söndagen inleddes med kyrkobesök och em tillbringade jag hemma hos Ruby och James. Skönt att umgås privat och prata annat än bara DSI

Måndag fm inleddes ”Pongalhögtiden ”, en hinduiska tradition här i Tamil Nadu och firas som tack för årets skördar. Man kokar en speciell söt gröt över öppen eld med diverse ceremonier. Skolgården pryddes med målningar,barnen underhöll med sång, dans och modevisning. SURPRISE FÖR I ÅR! samt tal.Festen avslutades med att alla bjöds på gröten och en speciell sorts söt rot. En mycket viktig detalj under dessa tre dagar, som pongal varar, är att hälsa varandra med ”Happy Pongal”! Barnen har skollov dessa dagar,och mycket är stängt.

I tisdags besökte vi en mycket attraktiv och välbesökt plats, en häckningsplats för massor av olika fågelarter .Här kunde beskådas ett flertal arter av storkar, pelikaner, ”snakebirds” mfl. Deltagare på denna utflykt var de barn som inte varit hemma under jullovet. Se deras förtjusning och glädje över detta besök var gripande.Alla var uppklädda !! De äldre flickornas omsorg om de yngre och inte minst för de utvecklingsstörda flickorna var en fröjd.

utfärden avslutades med en god pic-nic i det gröna. En fantastisk dag tillsammans med glada barn.

Väl hemkomna var det dags för nästa fest…nu en pongalfest för våra kor som tack för mjölken de gett under året. Det firades på liknande sätt …först serverades de ballongprydda korna av den nykokta gröten.

Onsdags fm var Ruby och jag inbjudna till ett nunnekloster för att deltaga i deras firande med anledning av utökning av deras verksamhet. De har startat ett dagcenter för mentalt störda barn och planerar att i juni öppna ett hem för utvecklingsstörda barn.Ett intressant firande, allt enligt katolskt manér.

Lite shopping på em och dagen avslutades med ”movietime”.

Idag ,torsdag åkte jag med skolbussen ,”guppigt men lika intressant”. Dagen i övrigt har innehållit samtal med personal och lärare med olika ansvarsområden.Nya fadderbarn, bybesök, reparationer av tvättmaskin,fönster mm planerades.

Även i år ordnar jag mellanmål till de elever som studerar extra efter ordinarie skoltid. Nyss hörde jag från deras klassrum”Thank you, Inga for good tea and bisquits”.Att så små ting kan betyda så mycket!

Beträffande de fyra utveckligsstörda barnen .De är födda i en mycket fattig familj och växte upp tillsammans med en ensamstående pappa. De fick varken näringsriktig mat eller ”skolgång” förrän de kom till ett hem inne i Chengleput. Där trivdes alla mycket bra och fick den hjälp de kunde tillgodogöra. Men tyvärr stängdes detta hem i juni-12 pga av ledarens höga ålder. Ruby tillfrågades om hon kunde ta hand om barnen på DSI. MED DET STORA OCH GODA HJÄRTA HON HAR FÖR SVAGA BARN VÄLKOMNADE HON DEM.De har det bra här men får inte den träning och hjälp de behöver.Nu hoppas vi att nunnornas center kan bli barnens hem från juni 2013.

Ja, ”idag är det första dagen i resten av mitt liv”

Lite tyst och tomt eftersom mitt ressällskap lämnade Indien i natt och i skrivandes stund är nog alla lyckligt hemkomna.

Även om deras väskor inte var lika tunga som på ditresan tror jag att de till bredden var fyllda med upplevelser och intryck.Alla dessa kontakter som knutits med barn,personal samt inte minst kulturkrocken / chocken tar nog lång tid för dem alla att smälta. Jag är så innerligt tacksam att de till stor del varit friska, lite förkylning får man räkna med,och att alla njutit av de sidor som detta land bjudit dem på.

För mig har dagen förflutit ganska lugnt, lite tyst och ensamt har det självklart varit, men som en av barnen sa till mig: Men Inga, du har ju oss, vi är också din familj.JA,DET ÄR VERKLIGEN SANT.

I torsdags kväll bjöd vi barnen på ett program som bestod av typisk svenska sånglekar, nationalsången ,solosånger mm samt utdelning av gåvor och till avslutning en god middag. Även eleverna bjöd oss på ett program med inslag av sång, dans och pjäser.

Men torsdagen inleddes med ett kvinnoprogram ,där vi alla var hedersgäster. DSI har beslutat att återigen starta upp ett microlånsprojekt för kvinnor ute från de närliggande byarna. Jag har lovat att stödja dem under de första tolv månaderna.Att möta dessa kvinnor och uppleva deras tacksamhet över att vi tror på dem och ger dem möjlighet att starta upp små ” företag” typ sömnad, tillverka olika typer av snacks, godis,dukar, blomsterkransar mm. Kunna få möjlighet att köpa höns ,getter ev en ko som ger avkastning till försäljning.

Allt detta gör att kvinnornas självförtroende stärks

Lärarna har bett om bidrag till skolmateriel samt dator till undervisning och det är redan inhandlat och installerat.En glädjande nyhet är att alla de elever som avslutatde tionde och elfte klass förra läsåret klarade sina examina och har kunnat fortsätta sina studier Mycket glädjande, tack alla ni hemma som bidrog till detta.Två av skolans förra elever har påbörjat utbildning till sjuksköterskor.och en flicka har påbörjat studier till lärare.Två killar har börjat teknisk utbildning. Härligt.

På måndag inleds ett tredagars skollov med anledning av Pongalhögtiden. Detta är speciellt i Tamil Nadu och är en tacksägelsefest för olika skördar under året..

För våra barn ,som bor på projektet, kommer det att anordnas olika program under dessa dagar.

Idag, lördag skriver jag lite om vad som hänt. Vi har träffat våra fadderbarn och förmedlat hälsningar till dem från faddrarna.Det är härligt att möta alla barnen och uppleva deras glädje och förtjusning.

Angående installation av solcellsgenerator, har vi fått erfara att det är kostsamt vilket medför noggrann planering av verksamhetsområden.Allt för elevernas och personalens bästa.

Jag kommer att skriva mer om detta senare tillika med andra insatser.

3 januari

Gott Nytt År önskar jag er alla med tillförsikt om ett positivt år.

!:a och 2:a jan. var resdagar med en fantastisk flight, speciellt mellan Kastrup – Dubai. På flygplatsen i Chennai fick vi ett hjärtligt välkomnande av Rubys man,James samt hennes bror och svägerska.De prydde oss med sjalar och halsband.

En stortaxi körde oss till Chengleput, där Ruby väntade med te och kakor.Det smakade bra trots vår trötthet. Efter denna visit körde vi till DSI och inkvartering av familjerna Sjöberg och Nilsson i deras ” GUESTHOUSE” samt Rune och jag på våra rum

Efter en god lunch välkomnades vi av skolelever med dansprogram och enligt indisk sed blomstersmyckning. Det kändes härligt att vara tillbaka och möta alla barnen samt personalen.

Idag torsdag känns det som ” har jag varit härifrån i ca elva månader”??

Besök i skolan, utdelning av gåvor samt viktigt samtal med Ruby angående viktiga insatser under min vistelse här.MÅNGA tankar far runt i mitt huvud just nu.Behoven är många -i morgon inväntar jag svar på en anbudsförfrågan.

Nu är det läggdags…god natt till er alla.

Jag vill rikta ett varmt och innerligt tack till Alla som på olika sätt bidrog till att Välgörenhetsaftonen på Yllan blev en bra kväll. TACK till Lions Club, Åhus som igen överraskade med en check på 10 000 kr samt även Tack till alla spontana givare. Lovar att förvalta dessa gåvor på allra bästa sätt. Vänligen Inga

Den 1 januari 2013 är det åter dags att resa till Indien ,Tamil Nadu. Projektet som jag åker till är som tidigare DEVI SARASVATI INDIA TRUST,förkortat DSI.Det är min fjärde ”period” som jag återvänder dit. Med på resan denna gång är förutom min man Rune vår dotter Maria med familj och Carina Nilsson med familj. De stannar tio dagar. Det ska bli spännande att tillbringa dessa dagar tillsammans med dem på DSI och självklart även besöka spännande platser i omgivningarna. Jag kommer fortlöpande lämna information under min vistelse.

NU HAR SKOLAN ÅTERIGEN STARTAT PÅ DSI EFTER SOMMARUPPEHÅLLET UNDER MAJ MÅNAD. EN DEL AV BARNEN ÅKTE HEM TILL SINA BYAR FÖR ATT VARA TILLSAMMANS MED SINA FAMILJER ELLER SLÄKTINGAR, EN DEL AV BARNEN SAKNAR FÖRÄLDRAR. CA TJUGO AV BARNEN VAR KVAR PÅ SKOLAN OCH FICK FIRA SITT SOMMARLOV DÄR. KLIMATET HAR DEN SENASTE TIDEN VARIT ANRTRÄNGANDE PÅ GRUND AV DEN HÖGA TEMPERATUREN OCH FUKTIGHETEN . DÅ ÖNSKAR JAG ATT BARNEN HAR NÄRA TILL HAVET , FÅ BADA OCH NJUTA AV MILJÖOMBYTE. MEN TYVÄRR ÄR DET INTE LIKA ENKELT FÖR DEM SOM FÖR OSS, SOM BOR NÄRA KUSTEN OCH HAR SKÖNA BADSTRÄNDER, T EX VID ÅHUS OCH YNGSJÖ.

EN DEL AV LÄRARNA PÅ SKOLAN HAR SLUTAT FÖR ATT LÄSA UPP SINA BETYG OCH FÅ HÖGRE KOMPETENS OCH NÅGRA HAR SÖKT SIG TILL STATLIGA SKOLOR, DÄR LÖNEN ÄR BETYDLIGT HÖGRE AN PÅ DE PRIVATA SKOLORNA.JAG HOPPAS ATT DE LÄRARE SOM FÅTT JOBB HAR GODA UTBILDNINGAR, DET BEHÖVS VERKLIGEN ,SÅ BARNEN FÅR EN GOD OCH GEDIGEN UTBILDNING. JAG ÄR SÅ TACKSAM FÖR DE MEDEL JAG FICK AV LIONS I ÅHUS OCH AV SWEDBANK 1826, ÅHUS SÅ DEN NYA ” BORRAN ” KUNDE GENOMFÖRAS OCH ATT DRICKSVATTNET NU ÄR FULLT TJÄNLIGT OCH TILLRÄCKLIGT.

TVÅ AV DE ÄLDRE FLICKORNA HAR KUNNAT FORTSÄTTA PÅ SIN HÖGRE UTBILDNING TACK VARE DEN EKONOMISKA HJÄLPEN FRÅN SINA FADDERFÖRÄLDRAR . VARMT TACK TILL MARGARETA, OTTO. JÖRGEN OCH MARIA.

NU HAR JAG LITE TANKAR PÅ ATT ANORDNA ETT NYTT ” EVENT” TILL HÖSTEN TILLSAMMANS MED ANDRA INTRESSERADE. ALLT TILL FÖRMÅN FÖR DSI. JAG ÅTERKOMMER MED INFORMATION NÄR ALLT ÄR BESTÄMT. MEN JAG BLIR S Å TACKSAM OCH RÖRD NÄR ANDRA MÄNNISKOR KOMMER MED TANKAR OCH IDEÉR TILL MIG.

DEN 3 JULI HAR JAG GLÄDJEN ATT ÅTERIGEN INBJUDA TILL EN FADDERTRÄFF DÄR JAG KOMMER ATT BERÄTTA OCH VISA LITE BILDER FRÅN MIN SENASTE RESA OCH DELA UT HÄLSNINGAR FRÅN FADDERBARNEN OCH UTLÅTANDE FRÅN DERAS RESPEKTIVE LÄRARE.

NÄSTA RESA TILL INDIEN BLIR I BÖRJAN PÅ JANUARI 2013.

JAG ÖNSKAR ALLA MINA DSI VÄNNER EN AVKOPPLANDE OCH SKÖN SOMMAR

HÄLSNING FRÅN INGA

Nu har jag varit hemma i snart två månader, tiden har rusat iväg och mycket har hänt under denna tid. Saknaden efter min syster är tung men livet måste gå vidare, trots allt. Begravningen blev ljus och jag tror att den var som MONA själv velat ha den.

Våren har ju kommit och gått men trädgården har ropat efter mig och jag har hunnit rensa upp efter vintern. Jag tycker ju om att rota i myllan ,det är för mig rena terapin.

Men tankarna återkommer ofta till Indien och DSI. Många människor i min närhet är intresserade och vill gärna få information om vad som hänt under mitt senaste besök… och jag berättar så gärna.T.ex

när en god vän undrade om jag haft pengar till allt jag planerat sponsra. Jag berättade då om de åtta eleverna som går i tionde klass och när de kommer hem på kvällen till sina byar är det mörkt ,så det blev svårt att läsa läxorna. Dessa elever har prov som väntar i slutet av april och det är av vikt att klara dem ,annars kan de inte fortsätta studierna upp i elfte klass. Deras föräldrar bad om att få barnen bo på internat under denna tid, men pengar saknades. Min vän lyssnade och blev gripen av hur olikt livet kan vara för oss. Senare samma dag blev jag uppringd av min vän och hon meddelar mig att nu har jag fixat pengar till dessa elever, så de kan få komma och bo på internatet tills proven är avklarade. Jag blev tacksam och rörd, för att inte tala om vad föräldrarna och lärarna på skolan blev. Detta är en av alla underbara solskenshistorier.

Jag har hunnit med en del besök t.ex Montessoriskolan i Kristianstad, Östermalmkyrkan, Erikshjälpens morgonmöte, RPG:s veckoträff i Östermalmkyrkan och Kakbanken hos Inger Svanell. Vid alla dessa tillfällen har jag visat bilder och berättat om mina upplevelser och de olika projekten som jag sponsrat. Det är så inspirerande att möta olika grupper av människor, unga eller äldre, alla är intresserade och är tacksamma lyssnare…och givare!

Att möta eleverna på montessoriskolan är alltid lika härligt, de är så intresserade och ställer massor

med kloka frågor angående mitt arbete som volontär, om skolan, hur folket bor, vad de äter m.m.

KAKBANKEN är ett härligt gäng att möta. De träffas en gång i månaden, fikar och ”betalar” femtio kr per person. Dessa pengar används till att ge microlån till aktuella kvinnoprojekt, främst i Afrika. De fungerar som en bank, de samarbetar med en privat person i Göteborg, som startade detta projekt för tre år sedan. Medlemmarna i kakbanken turas om att på nätet söka lämpliga kvinnogrupper som de ger ett lån. Det har hitintills alltid fungerat, både med rapportering och återbetalning. Ett mycket intressant arbetsområde!!! Denna grupp har vi två tillfällen skänkt månadsavgiften till DSI, vilket jag är tacksam för, varje gåva gör så stor skillnad.

Ja, nu kommer jag till den 3 april och den härliga aftonen i Yngsjö kapell. Publikintresset var stort totalt var vi 155 personer. LAGOM TRÅNGT! Musikgänget med Rune Lindqvist, Lennart Torgeby och Rune Svensson var en fullträff i samverkan med Björn Ranelid. Alla bjöd på sig till max, inte minst när Björn blev uppkallad och sjöng tillsammans en härlig Einar Ekberg sång. Björn imponerade som vanligt med en massa vackra snabba ord med så mycket goda tankar och värme. Han är ju ett mirakel!

När sedan Lions i Åhus överraskar med 10 000 kr till DSI och Matilda, Elicia och Matilda tillkännager att de under kvällen uppnått sitt mål med sitt projektarbete att samla in 10 000 kr till DSI, ja då ville applåderna aldrig sluta. Jag är så otroligt glad och tacksam för dessa gåvor, jag lovar att förvalta dem på allra bästa sätt. Jag tror att kvällen i Yngsjö kapell blev en god inledning på påskfirandet och jag vill framföra ett varmt och innerligt tack till alla som på olika sätt bidrog till att denna musik och författarafton kunde genomföras.

Matilda överlyckliga tillkännager att de uppnått sitt mål , 10 000 till DSI, blev det glädje i lokalen och applåderna ville aldrig sluta. Tack tjejer för ert arbete och beslutet att låta dessa pengar gå till att färdigställa toalettbygget på pojkinternatet. Jag önskar er all lycka med era framtida studier och med livet.

14 febr. ja, nu sitter jag på Bryssels flygplats och väntar på flyget som ska ta mig till Köpenhamn och sen vidare med tåg till Kristianstad ,där jag hoppas bli hämtad av min käre make. Alla Hjärtans dag firade vi bl.a med att alla barnen på skolan fick en liten väska med tandborste, tandkräm och en spelplan och all personal fick varsin paraply. Alla nöjda och tacksamma för dessa gåvor. !5 febr. min näst sista dag på DSI och Indien. Idag invigdes Hamburghuset. Det blev en högtidlig stund med tal, sång och god indisk ”fika”. Jag blev så klart hyllad för denna sponsring och återigen tackar jag alla bidragsgivare från Sverige. Utan er hade detta inte kunnat genomföras. Det är ju speciellt med just detta hus, det första som togs i bruk av DSI år 1991, då som ett barnhem för tio barn. Nu kommer det att användas som ” admin-house”. Gamla kontoret ska bli ett IT-klassrum. På kvällen anlände anlände äntligen den efterlängtade kon med kalv. Nu kan alla barn på DSI få färsk mjölk morgon och kväll. Kon döptes till Stella och kalven till Maja. Härligt att även kunna bidraga med detta. Min sista dag inledde jag med att besöka skolan, där åtta flickor från DSI går i elfte klass. En nybyggd skola med mycket hög standard, både när det gäller undervisning och kvalité på lärare. Intill denna skola ligger ett hem för flickor. Detta sponsras av bl.a. en förening från Sverige. Tack vare dess ordförande Sonja Carlson kom jag i kontakt med DSI och Ruby James. Dagen avslutades med en samling tillägnat mig…och mitt i programmet gick strömmen ,”som vanligt” och då kunde vi inviga de nyinköpta solcellslamporna. Så fantastiskt att få uppleva vikten av goda beslut.

Tack DSi och alla som hjälpt mig att kunna genomföra alla dessa olika projekt.

Onsdagen tillbringade jag tillsammans med en RÄDDA BARNEN representant. Vi besökte två byar utanför staden Villuppuram, där Rädda Barnen har program mot barntraficking.. Att få möta dessa flickor och lyssna till deras berättelser med olika hemska erfarenheter var gripande. De hade plockats upp av ”goda” kvinnor som lurat och ljugit för föräldrarna hur bra det skulle bli för deras flickor. De flesta hade varit i Kerala men även i Bangalore, där de arbetat ,”slavat”, i rika välutbildade storfamiljer. Dagen började ofta kl 04.00 och slutade ca 23.00 .Då fick de ibland sin frukost!!! Slit med städning, tvätt, matlagning under misshandel och ibland övergrepp tillhörde vanligheterna. Lönen bestod av mat och logi, en liten summa skickades till föräldrarna resten behöll ”hajarna”. Tack vare ett nätverk av socialarbetare ,RB-volontärer m.fl organisationer kunde många flickor räddas tillbaka till deras hembyar. Självklart gick det åt mycket tid och kraft att övertyga föräldrarna att allt var en stor lögn och att deras flickor levde i stor fara. Vi besökte även byns skola, där lärarna informerar barnen om trafficking Det blev ståhej när jag kom, dessa barn hade aldrig sett en vit människa förut!!! De dansade, sjöng vinkade och jublade….och många ville ta på mina armar”. Vilken känsla att få uppleva detta. Den andra byn vi besökte mötte vi massor av barn ,som varje eftermiddag samlas i ett aktivitetshus för olika sysselsättningar typ lekar, spel sagoläsning m.m . Även här pratar de med barnen om barntrafficking. Det var en annorlunda dag för mig och rik på nya erfarenheter kändes det skönt att komma hem igen till DSI.

3-5 febr: Ytterligare en helg tillända . I fredags fm tog jag lite ”rest” och gick på ”stan” med Ruby för lite shopping. Em var vi i full gång på DSI med olika möten med personal, skolbesök och på kvällen åkte vi ut till en by, Kollamedu, för stormöte med byborna. Denna by har varit ”adopterad” av DSI med bla skola för de yngre barnen och en del andra projekt. Nu är detta arbete fn nerlagt pga av ekonomiska bekymmer . En del av barnen åker nu varje morgon med skolbussen till vår skola. Så lite funderingar hur det ska bli fortsättningsvis diskuterades. Intressant att åter få ta del av ”inside India”.

Lördagen inledde jag med att ha samtal med ”mina två grabbar”. Nu var det inte lika positivt, de kommer försent till skolan ,sköter inte läxorna och är inte alltid så trevliga mot de yngre killarna .Så det blev ett samtal där tydliga mål sattes upp för den kommande veckan. Besökte därefter de yngre barnen ,och vilken show det blev. Alla samlades runt mig, vi sjöng ,dansade och kramades. Ja det går inte att i ord beskriva vilken glädje och förmån det är att få vara i denna miljö. På em packade vi tandborstar, tandkräm ,en spelplan i en liten plastbag, 410 stycken. Detta ska jag dela ut på ”alla hjärtans dag” eller som det heter här St Valentins day. På kvällen hade de äldre flickorna underhållning med drama ,sång ,dans, dikter mm.

Sön. 5 febr. Inleddes efter frukost med samtal med projektets doktor. Jag sponsrar en del medicin till de äldre flickorna. De behöver järntabletter, olika mineraltillskott med antioxidanter. Efter kyrkbesök åkte jag in till Ruby för gemensam lunch. När jag kom tillbaka möttes jag av två glada tjejer som fått oväntat besök av sin familj. Extra roligt även för mig att möta denna familj, då dessa flickor var de första fadderbarnen från Sverige. Det blev ett stundtals känsloladdat möte. Föräldrarna visade stor tacksamhet, för utan denna fadderhjälp hade inte flickorna kunnat fortsätta sin skolgång. De går nu i en skola ii Chengleput i resp 11:e och 12:e klass och klarar sina studier mycket bra. Dagen avslutade jag med lite ”tjejprat” med de äldre tjejerna och uppmanade dem att göra sitt bästa i skolan.” You are the future of India!

6-9 febr. Nu har jag inte många dagar kvar, tiden rusar iväg och det är så mycket jag vill göra men tiden räcker inte till, t. ex. skulle jag velat vara mer av min tid i de olika klasserna. MEN pga alla olika ”byggprojekt”, som upptagit mycket av min tid har det inte varit möjligt. I måndags var jag behjälplig i den yngre förskoleklassen med deras ”mitterminsexamen” i engelska, Härligt att se hur dessa tre-fyraåringar redan kan så mycket engelska. Jag fick även i måndagskväll träffa Rubys dotter Jenny och lille Elijah. Samtal med de två killarna, som de sista dagarna skött sig någorlunda, pratat med ett av våra fadderbarn, som har det jobbigt i skolan. Hon är ett svagpresterande barn som behöver uppmuntran och extra stöd och hjälp. Men det är inte lätt i klasser med över trettio elever med EN LÄRARE. Bankbesök, som numera tillhör mitt dagliga jobb, och tid för prat med de äldre tjejerna och mys med de små barnen tillhör mina dagliga sysslor.

10 febr. Idag började dagen för barnen på ”high school” kl 04.30. De hjälptes åt att förbereda all mat för dagens utfärd. Kl. 06.00 kom bussen. Så förväntansfulla alla var, det jublades och sjöngs i alla hörn på skolgården en del föräldrar var på plats för att vinka av deras upprymda barn. Tyvärr hade jag ingen möjlighet att deltaga, men förra året var jag med på en liknande utfärd. De besökte olika kända platser t.ex olika byggnader, parker, dammar. Dessa platser har de läst om i skolan ,så de var väl förberedda. Besöken varvades med fikapauser, lunch och lekar. En mycket lyckad dag , alla var nöjda, tacksamma och glada när de ca kl 23.30 !!! återvände till DSI. Tack vare sponsring genom mig kunde de genomföra denna lyckade dag. TACK till er alla hemma i Sverige som bidragit! Lärarna på ”primary school” vill också åka på en dagsutfärd, jag har även lovat sponsring till dem. De är nu i full gång med att planera denna dag.

Helgen 11-13 febr. har Ruby och jag tillbringat i Calcutta. Anledningen var att Ruby utnämndes till hedersdoktor för hennes mångåriga och framgångsrika sociala arbete . Institutet som utväljer dessa doktorander heter Institute of Medical and Technological Research. Det var en fantastisk dag och en stor ära och glädje för mig att få närvara vid denna högtid och dela dagen med Ruby. Jag är stolt över henne och hon är verkligen värd denna utnämning. Om Calcutta skulle jag kunna skriva flera sidor…men jag sammanfattar mina upplevelser: En fantastisk storstad med enorma konraster av rikedom och fattigdom. Jag har sett slumområden som inte i ord går att beskriva och bostadskomplex av det mest exklusiva slag. Besöket hos Mother Teresas hus och hem berörde mig starkt. Efter dessa tre hektiska och innehållsrika dagar i Calcutta var det åter skönt att återvända till DSI. ( nu endast tre dagar kvar)

Onsdagen tillbringade jag tillsammans med en RÄDDA BARNEN representant. Vi besökte två byar utanför staden Villuppuram, där Rädda Barnen har program mot barntraficking.. Att få möta dessa flickor och lyssna till deras berättelser med olika hemska erfarenheter var gripande. De hade plockats upp av ”goda” kvinnor som lurat och ljugit för föräldrarna hur bra det skulle bli för deras flickor. De flesta hade varit i Kerala men även i Bangalore, där de arbetat ,”slavat”, i rika välutbildade storfamiljer. Dagen började ofta kl 04.00 och slutade ca 23.00 .Då fick de ibland sin frukost!!! Slit med städning, tvätt, matlagning under misshandel och ibland övergrepp tillhörde vanligheterna. Lönen bestod av mat och logi, en liten summa skickades till föräldrarna resten behöll ”hajarna”. Tack vare ett nätverk av socialarbetare ,RB-volontärer m.fl organisationer kunde många flickor räddas tillbaka till deras hembyar. Självklart gick det åt mycket tid och kraft att övertyga föräldrarna att allt var en stor lögn och att deras flickor levde i stor fara. Vi besökte även byns skola, där lärarna informerar barnen om trafficking Det blev ståhej när jag kom, dessa barn hade aldrig sett en vit människa förut!!! De dansade, sjöng vinkade och jublade….och många ville ta på mina armar”. Vilken känsla att få uppleva detta. Den andra byn vi besökte mötte vi massor av barn ,som varje eftermiddag samlas i ett aktivitetshus för olika sysselsättningar typ lekar, spel sagoläsning m.m . Även här pratar de med barnen om barntrafficking. Det var en annorlunda dag för mig och rik på nya erfarenheter kändes det skönt att komma hem igen till DSI.