Veckorna på DSI har varit fyllda av skiftande uppgifter, en del svåra, en del roliga och en del annorlunda på grund av våra kulturskillnader.
Men… med så mycket av tillgivenhet tacksamhet och kärlek jag blir föremål för från dessa underbara människor jag möter är jag innerligt tacksam att jag år efter år får ha förmånen att åka till DSI.
Här har jag försökt göra en sammanfattning.
Jag har åkt med skolbussarna och hämtat upp barn.
Besökt och undervisat i samtliga femton klasser samt haft schemalagda lektioner i åk 5, i engelsk konversation .
Samtal med äldre flickor. Betonat vikten av studier och inget äktenskap före avslutad utbildning ”no marriage before the completion of training” .Vidare berättat och varnat dem för trafficking m.m.
Flertal möten med lärarna och tillsammans med mentorn Sugantha undervisat och handlett dem i didaktik och gett dem pedagogiska råd i bl.a. ansvar och framförhållning mm.
Möten med kvinnorna i ” the woman project” samt gjort några bybesök.
Deltagit i Pongalfestligheterna ( en typ av thanksgiving) och ”the Rebublic day”.
Varit behjälplig i köket och på kontoret.
Möten med bankpersonal och projektets auktoriserade revisor.
Haft möte med DSI:s styrelse. Diskuterat viktiga frågor angående DSI;s framtid, ekonomin, olika nya riktlinjer från ”the goverment”, skolavgifter, behov av utbyggnad av klassrum är aktuellt på ”primary school”. Elevantalet har ökat och prognosen är att det blir så ett antal år framöver. Flera elever kommer utifrån byarna, många med skolans bussar. Detta läsår har 400 elever studerat på DSI, inkl barnen som bor på internatet.
Inköp i Chengleput till skolan och internatet t.ex ny TV till flickornas samlingssal, frukt, sovmattor, hygienartiklar, pedagogiska leksaker, skolmaterial mm. Tillika ett antal besök för att försöka få ut pengar i bankomaterna. De flesta gångerna var antingen automaterna stängda eller så saknades pengar.
Deltagit i morgon och kvällssamlingarna, hjälpt till med läxor, lekt och spelat spel mm och inte minst haft roligt tillsammans med alla på DSI.