Nu sitter jag och skriver vid mitt skrivbord hemma i Yngsjö och ska försöka sammanfatta mina fem veckor i Indien.
Mentalt har jag ännu inte landat, mina tankar går allt som oftast till DSI.
Sista veckan blev som alla andra dagar intensiva och fyllda av olika händelser. Kon ”INGRID” har varit lite krasslig ett tag ,tydligen en infektion i magen efter kalvningen. Hon har inte haft matlust och det har heller inte blivit så mycket mjölk.Veterinären kom äntligen i tisdags och genomförde en noggrann undersökning och skrev ut lämplig medicin. När jag tog farväl i torsdags mådde hon bättre. Nu får vi hoppas att hon snart ska bli fullt återställd. Kalven har mått bra hela tiden.
En platt-TV inhandlades i veckan ,som ska placeras i hostlets dininghall.Här ska både pojkar och flickor samtidigt se på TV!! Det blir nog ca en till två gånger i veckan!!!
Anslagstavlor till både primary-school och high-school har jag sponsrat och de ska tillverkas av snickaren på plats.Enl.uppgift är de som köps färdigtillverkade både dyrare och av sämre kvalité. Med tanke på klimatet kan det nog stämma, de ska nämligen sitta utomhus.
Bänkar och bord till den lägre förskoleklassen har beställts och de ska också tillverkas av snickaren på plats. Så i fortsättningen slipper barnen sitta på golvet eller i rangliga plaststolar.
Torsdagen,sista dagen hade primary-school anordnat en sk pysseldag,där det tillverkades olika saker av glasspinnar, plastband, skumgummi, frigolit, papper mm Lärarnas och barnens fantasi var livlig med tanke på alla hyddor,hundhus, tårtor, dockor, ringar mm. En del överlämnades till Lisa och mig.
En härlig sista dag då även pojktoaletten invigdes .Tyvärr inte helt klar men det var mycket viktigt att bandet skulle avklippas av mig. Se bilder.
Kl 18.00 hölls ett litet avskedsprogram av barnen på internatet med dans ,tal och sång som sig bör. Lisa sponsrade med vars en clementin. Stor glädje att inte behöva dela den med någon annan.
Klockan 23.00, lokal tid, hämtades vi av en taxi för att köra oss till Chennai airport. De äldre flickorna var uppe denna sena timma för att ta avsked av oss , vilket blev känsligt för oss alla. Genom denna handling gjorde de sig sig till tolk från alla. Lisa och jag har känt oss så älskade och viktiga av alla dessa underbara människor på DSI och det var med blandade känslor vi lämnade projektet för denna gången.
Tack till alla som på olika sätt hjälpt och uppmuntrat mig att för sjätte gången återvända till Indien och få göra skillnad för dessa fattiga barn och att de inte slutar drömma om en god framtid.
Till sist..Tack Lisa för att du för andra gången varit med mig i detta så viktiga arbete.