Vid mötet med kvinnorna, som är medlemmar i” the womanproject” den 11 januari var det endast 30 närvarande ,tyvärr saknades 43 kvinnor. De kunde inte närvara på grund av sina arbetsuppgifter och fick inte ledigt av sina chefer.Men gåvorna och pengarna (ränta) får de vid bästa tillfälle.
Vi bestämde att jag i mån av tid skulle besöka dem i deras byar och den 6 februari besökte jag den närliggande byn Kelaveedu tillsammans med en av lärarna, Malar Mala. Alla uttryckte sin tacksamhet över sponsringen från Sverige som sporrar dem till att arbeta.
Dessa kvinnor utför skiftande arbeten i närliggande men även i avlägsna byar, dit de får ta sig till fots!De jobbar vid byggen, hjälper skräddare,städar på skolor eller hos förmögna familjer eller utför tillfälliga dagverken.En del av kvinnorna har gemensamt köpt en ko för att sälja mjölk, några kvinnor har sparat och köpt ett par getter som får killingar och senare säljer vidare till slakt. En del av kvinnorna använder sina pengar till att betala barnens skolavgifter, köpa skoluniformer och läromedel. Vid ett tillfälle mötte jag en av dessa kvinnor sent på kvällen. Hon hade då arbetat med att bära tegel vid ett bygge, från tidig morgon och ganska långt från hemifrån. Hemma väntade nya arbetsuppgifter med städning och matlagning , maken hjälper inte till och är dessutom alkoholist, vilken de flesta männen är i dessa fattiga byar.
För mig var det mycket givande och intressant att möta dessa härliga kvinnor. De lever ett ett hårt liv men var glada och tacksamma att de genom kvinnoprojektet träffar kvinnor i andra byar och få möjligheten att mötas och diskutera problem och framför allt stötta och hjälpa varandra.Tillsammans känner de sig starkare, det uttryckte de vid flera tillfällen under vårt möte.