Även sista dagarna i Indien blev innehållsrika.Efter lördagens firande av annual var alla på projektet lite trötta men tacksamma över en lyckad fest.Andra helgen i varje månad är besökshelg och det kom en del föräldrar eller släktingar till våra ungdomar. En del kom långväga ifrån. Jag fick glädjen att möta alla och ”samtala med dem”, SAMT AVNJUTA DERAS HEMLAGADE MAT, som de har med sig för att bjuda barnen. Det var en ära för dem att jag ville smaka på deras mat….och även en ära för mig. Jag fick även agera kurator för en familj, där en av döttrarna vägrade prata med sin mamma.Stora problem i familjen där flickan tagit ställning för pappan. Efter ett långt samtal veknade flickan och alla tre ,två döttrar och modern kunde förenas, gråta ut och reda ut saker och ting. Modern berättade att deras pappa hade planer på att ”ta hem döttrarna” EFTER AVSLUTAD TIONDE KLASS.Där fick jag ännu en allvarlig sak att diskutera med dem. Detta med barnäktenskap har tyvärr ökat , särskilt i de fattiga avlägsna byarna.
På eftermiddagen anlände en mycket god vän till DSI, Ruby och James. Hon är en privat ( rik)) sponsor från Tyskland, med ett gott hjärta . Hon har bla skänkt tandläkarutrustningen, köket och den stora samlingshallen ovanför köket.En trevlig pratglad kvinna som jag var glad över att få möta.Vi hade många ,långa och viktiga samtal angående vårt kära DSI OCH DESS FRAMTID.
Resan hem gick perfekt och nu har jag varit hemma en vecka i ett vintrigt Yngsjö. Härligt att möta min familj och vänner igen.Och nu börjar jag så smått planera för nya evenemang till förmån för mitt kära projekt i Indien.