Igår firade DSI 20-årsjubileum med pompa och ståt.ca 400 personer deltog i detta firande. Det var en betydelsefull dag ,inte minst för Ruby James ,som varit projektets direktor sedan start.
Tal ,sång och dans stod på programmet och som sig bör ,när man firar i Indien ,är det en färgprakt utan dess like.
Skolans elever har tränat inför denna viktiga dag och allt blev perfekt. Talen varvades med olika inslag, så programmet blev innehållsrikt,
Intrycken blev många och starka!
Ett gäng unga män tackade för sin tid på DSI och vad detta betytt för dem att de fått glädjen att bo på skolans hostel och gå i skolan .Alla har nu arbete i olika företag.
När en kraftigt fysisk funktioshindrad flicka kryper upp på scenen och tackar för sina skolår på DSI och att hon nu fått förmånen att arbeta i skolans kök, ja då var inte många ögon torra. Hon fick nog också kvällens kraftigaste applåd.
Muto, en ung tjej, blivande civilingenjör ,steg glädjestrålande upp på scenen och tackade Ruby och James för sin barndom och skoltid på DSI. Ni har varit som mina föräldrar! Mutos mamma är död sedan länge och pappan tog avstånd från sin dotter när hon valde högre studier istället för att bli bortgift som tonåring. Vi är alla stolta över Mutos beslutsamhet!
Att få vara med om denna högtid var för mig en härlig upplevelse! Att lyssna till så många tal av tacksamhet till DSI och dess ledning som skola och hostel .Inte minst att se alla lyckliga barn och fira tillsammans med alla mina underbara indiska vänner.Min önskan och förhoppning är att DSI kommer att finnas till lång td framöver. Tack för att jag får vara med i denna underbara stora familj.