14 febr. ja, nu sitter jag på Bryssels flygplats och väntar på flyget som ska ta mig till Köpenhamn och sen vidare med tåg till Kristianstad ,där jag hoppas bli hämtad av min käre make. Alla Hjärtans dag firade vi bl.a med att alla barnen på skolan fick en liten väska med tandborste, tandkräm och en spelplan och all personal fick varsin paraply. Alla nöjda och tacksamma för dessa gåvor. !5 febr. min näst sista dag på DSI och Indien. Idag invigdes Hamburghuset. Det blev en högtidlig stund med tal, sång och god indisk ”fika”. Jag blev så klart hyllad för denna sponsring och återigen tackar jag alla bidragsgivare från Sverige. Utan er hade detta inte kunnat genomföras. Det är ju speciellt med just detta hus, det första som togs i bruk av DSI år 1991, då som ett barnhem för tio barn. Nu kommer det att användas som ” admin-house”. Gamla kontoret ska bli ett IT-klassrum. På kvällen anlände anlände äntligen den efterlängtade kon med kalv. Nu kan alla barn på DSI få färsk mjölk morgon och kväll. Kon döptes till Stella och kalven till Maja. Härligt att även kunna bidraga med detta. Min sista dag inledde jag med att besöka skolan, där åtta flickor från DSI går i elfte klass. En nybyggd skola med mycket hög standard, både när det gäller undervisning och kvalité på lärare. Intill denna skola ligger ett hem för flickor. Detta sponsras av bl.a. en förening från Sverige. Tack vare dess ordförande Sonja Carlson kom jag i kontakt med DSI och Ruby James. Dagen avslutades med en samling tillägnat mig…och mitt i programmet gick strömmen ,”som vanligt” och då kunde vi inviga de nyinköpta solcellslamporna. Så fantastiskt att få uppleva vikten av goda beslut.
Tack DSi och alla som hjälpt mig att kunna genomföra alla dessa olika projekt.
Onsdagen tillbringade jag tillsammans med en RÄDDA BARNEN representant. Vi besökte två byar utanför staden Villuppuram, där Rädda Barnen har program mot barntraficking.. Att få möta dessa flickor och lyssna till deras berättelser med olika hemska erfarenheter var gripande. De hade plockats upp av ”goda” kvinnor som lurat och ljugit för föräldrarna hur bra det skulle bli för deras flickor. De flesta hade varit i Kerala men även i Bangalore, där de arbetat ,”slavat”, i rika välutbildade storfamiljer. Dagen började ofta kl 04.00 och slutade ca 23.00 .Då fick de ibland sin frukost!!! Slit med städning, tvätt, matlagning under misshandel och ibland övergrepp tillhörde vanligheterna. Lönen bestod av mat och logi, en liten summa skickades till föräldrarna resten behöll ”hajarna”. Tack vare ett nätverk av socialarbetare ,RB-volontärer m.fl organisationer kunde många flickor räddas tillbaka till deras hembyar. Självklart gick det åt mycket tid och kraft att övertyga föräldrarna att allt var en stor lögn och att deras flickor levde i stor fara. Vi besökte även byns skola, där lärarna informerar barnen om trafficking Det blev ståhej när jag kom, dessa barn hade aldrig sett en vit människa förut!!! De dansade, sjöng vinkade och jublade….och många ville ta på mina armar”. Vilken känsla att få uppleva detta. Den andra byn vi besökte mötte vi massor av barn ,som varje eftermiddag samlas i ett aktivitetshus för olika sysselsättningar typ lekar, spel sagoläsning m.m . Även här pratar de med barnen om barntrafficking. Det var en annorlunda dag för mig och rik på nya erfarenheter kändes det skönt att komma hem igen till DSI.