Idag har det varit besök från Tyskland, vänner till Ruby och DSI och tillika goda sponsorer, har förgyllt dagen för oss alla. Första välkomstceremoni hölls före lunch för internatbarnen. Gåvor av olika slag utdelades och barnen underhöll oss med sång och dans. Festen avslutades med en extra god lunch som våra gäster sponsrade. Motsvarande fest hölls i skolan på em. En härlig dag med glada människor. Renoveringen av Hamburghuset fortlöper i rask takt!
21 jan. Fem barn har idag varit hos tandläkare i Chennai .Dagen blev extra lång pga problem med bilen och mycket trafik i båda riktningarna. Men barnens tänder blev lagade . Trötta men nöjda återvände vi till DSI kl 21.00!! Dessa besök, totalt fem tillfällen, sponsras dels av tandläkaren dels av våra insamlade medel. 22 JAN. Idag började vi med att ringa och gratta vår son Martin på hans födelsedag. Men alldeles för tidigt!!! Efter kyrkbesök och lunch var det dags för Rune att packa. Resten av dagen har vi tagit det lugnt, pratat med barnen och njutit av gemensamma dag på DSI. Taxin hämtade oss kl 21.00, jag följde med honom till flygplatsen, trodde jag kunde gå med in i avresehallen, som i Sverige och Danmark, men se, det går inte i Indien!! Så jag fick snabbt återvända till DSI, tomt utan min käre man.
Mån.23 jan. Idag är det” första dagen i resten av mitt liv”. Jag började med en ”ensam” frukost därefter deltog jag i skolans storsamling. Sedan blev det olika möten med entreprenörer, lärare och med Ruby. Har haft undervisning i en klass om våra författare i Sverige, idag handlade det om Astrid Lindgren .Detta tack vare min svärdotter Cecilia Ekelund och duktiga barn från hennes klass på Montessoriskolan i Kristianstad. Tack till er alla! Dagen avslutade jag med ett besök i ”stan” ( Chengleput) för lite shopping tillsammans med en av husfruarna, som här kallas Vorden!
Det var nog den värsta tur hittills, så mycket trafik, folk, avgaser, trafikkaos och ”väntan” vid järnvägsövergången har jag inte upplevt tidigare. Det går knappast att beskriva….och inte heller alla Lukter, vill inte kalla det dofter!!!!!
Men hem kom vi till slut i en typ ”shuttle”,fjorton personer med plats för ca nio. Att komma ut från stan till vårt ”hostel” är underbart, ren luft och ingen trafik…bara glada barn som väntar på oss.
24 JAN. Idag började jag dagen med att följa med skolbussen, härligt att återse platserna igen och hämta upp alla glada barn och även återse en del föräldrar. Men att färdas på dessa vägar går inte i ord beskriva, de består mest av stora hålor. Man blir glad om det finns några meter utan dem!!! Dagen har fortsatt med engelskundervisning i tredje klass. En härlig klass med ganska stor kunskap i engelska. Lärarna är så tacksamma för den tid jag kan vara i skolan, De nästan ”slåss om mig”. På kvällen hade jag lite samtal med flickorna på internatet ang. vikten av god handhygien och att ha på sig slipers. Det blir lätt sprickor som kan leda till infektioner. Bad dem också att tömma sina papperskorgar i vår avfallstunna och inte på fältet utanför skolan. Så får jag se vilken framgång dessa samtal leder till!
25 jan. I morse tänkte jag ” idag blir det nog en lugn dag”, bara lektion i samma klass som igår. Men så ska jag inte tänka, för varje dag blir en ”surprise”. Efter storsamlingen, den tredje i följd denna veckan blev det dags för möte med Ruby, lite almanackskoll för de närmaste dagarna, sedan engelska i klass tre. Efter lunchen delade vi ut kläderna jag hade med mig samtidigt kallade husmor på mig att jag skulle träffa en representant från företaget, där jag i fjol köpte tvättmaskinerna. Den ena fungerar inte som den ska enl. personalen. Men även här behövs undervisning, man kan inte ”proppa maskinen överfull med dessa enormt smutsiga kläder och tro att allt ska funka. .Nu var det åter dags för nya samtal, denna gång med två killar som åter igen brutit mot skolan regler typ stölder, olovligt lämnat skolan, tjuvrökt på taket, inte skött sina uppgifter mm.mm. Det blev mycket tufft. Dessa killar kommer som så många andra utav våra barn från mycket svåra förhållanden, så vetskapen om att om de blir polisanmälda och relegerade från skolan, ja hur blir deras framtid? Mitt hjärta veknade när jag såg dessa förtvivlade killar och efter samtal med Ruby och socialarbetaren gick de med på att ge pojkarna ytterligare en chans. Jag ska ha regelbunden kontakt med dem, och de lovade skärpa sig. Hoppas verkligen att det kommer att gå bra för killarna, jag vill inte se dem som kriminella. Ytterligare en sak som händer i Indien, nu har det varit strömlöst i över ett dygn, så nu är det levande ljus och solcellslampan som gäller.