3-5 febr: Ytterligare en helg tillända . I fredags fm tog jag lite ”rest” och gick på ”stan” med Ruby för lite shopping. Em var vi i full gång på DSI med olika möten med personal, skolbesök och på kvällen åkte vi ut till en by, Kollamedu, för stormöte med byborna. Denna by har varit ”adopterad” av DSI med bla skola för de yngre barnen och en del andra projekt. Nu är detta arbete fn nerlagt pga av ekonomiska bekymmer . En del av barnen åker nu varje morgon med skolbussen till vår skola. Så lite funderingar hur det ska bli fortsättningsvis diskuterades. Intressant att åter få ta del av ”inside India”.
Lördagen inledde jag med att ha samtal med ”mina två grabbar”. Nu var det inte lika positivt, de kommer försent till skolan ,sköter inte läxorna och är inte alltid så trevliga mot de yngre killarna .Så det blev ett samtal där tydliga mål sattes upp för den kommande veckan. Besökte därefter de yngre barnen ,och vilken show det blev. Alla samlades runt mig, vi sjöng ,dansade och kramades. Ja det går inte att i ord beskriva vilken glädje och förmån det är att få vara i denna miljö. På em packade vi tandborstar, tandkräm ,en spelplan i en liten plastbag, 410 stycken. Detta ska jag dela ut på ”alla hjärtans dag” eller som det heter här St Valentins day. På kvällen hade de äldre flickorna underhållning med drama ,sång ,dans, dikter mm.
Sön. 5 febr. Inleddes efter frukost med samtal med projektets doktor. Jag sponsrar en del medicin till de äldre flickorna. De behöver järntabletter, olika mineraltillskott med antioxidanter. Efter kyrkbesök åkte jag in till Ruby för gemensam lunch. När jag kom tillbaka möttes jag av två glada tjejer som fått oväntat besök av sin familj. Extra roligt även för mig att möta denna familj, då dessa flickor var de första fadderbarnen från Sverige. Det blev ett stundtals känsloladdat möte. Föräldrarna visade stor tacksamhet, för utan denna fadderhjälp hade inte flickorna kunnat fortsätta sin skolgång. De går nu i en skola ii Chengleput i resp 11:e och 12:e klass och klarar sina studier mycket bra. Dagen avslutade jag med lite ”tjejprat” med de äldre tjejerna och uppmanade dem att göra sitt bästa i skolan.” You are the future of India!
6-9 febr. Nu har jag inte många dagar kvar, tiden rusar iväg och det är så mycket jag vill göra men tiden räcker inte till, t. ex. skulle jag velat vara mer av min tid i de olika klasserna. MEN pga alla olika ”byggprojekt”, som upptagit mycket av min tid har det inte varit möjligt. I måndags var jag behjälplig i den yngre förskoleklassen med deras ”mitterminsexamen” i engelska, Härligt att se hur dessa tre-fyraåringar redan kan så mycket engelska. Jag fick även i måndagskväll träffa Rubys dotter Jenny och lille Elijah. Samtal med de två killarna, som de sista dagarna skött sig någorlunda, pratat med ett av våra fadderbarn, som har det jobbigt i skolan. Hon är ett svagpresterande barn som behöver uppmuntran och extra stöd och hjälp. Men det är inte lätt i klasser med över trettio elever med EN LÄRARE. Bankbesök, som numera tillhör mitt dagliga jobb, och tid för prat med de äldre tjejerna och mys med de små barnen tillhör mina dagliga sysslor.
10 febr. Idag började dagen för barnen på ”high school” kl 04.30. De hjälptes åt att förbereda all mat för dagens utfärd. Kl. 06.00 kom bussen. Så förväntansfulla alla var, det jublades och sjöngs i alla hörn på skolgården en del föräldrar var på plats för att vinka av deras upprymda barn. Tyvärr hade jag ingen möjlighet att deltaga, men förra året var jag med på en liknande utfärd. De besökte olika kända platser t.ex olika byggnader, parker, dammar. Dessa platser har de läst om i skolan ,så de var väl förberedda. Besöken varvades med fikapauser, lunch och lekar. En mycket lyckad dag , alla var nöjda, tacksamma och glada när de ca kl 23.30 !!! återvände till DSI. Tack vare sponsring genom mig kunde de genomföra denna lyckade dag. TACK till er alla hemma i Sverige som bidragit! Lärarna på ”primary school” vill också åka på en dagsutfärd, jag har även lovat sponsring till dem. De är nu i full gång med att planera denna dag.
Helgen 11-13 febr. har Ruby och jag tillbringat i Calcutta. Anledningen var att Ruby utnämndes till hedersdoktor för hennes mångåriga och framgångsrika sociala arbete . Institutet som utväljer dessa doktorander heter Institute of Medical and Technological Research. Det var en fantastisk dag och en stor ära och glädje för mig att få närvara vid denna högtid och dela dagen med Ruby. Jag är stolt över henne och hon är verkligen värd denna utnämning. Om Calcutta skulle jag kunna skriva flera sidor…men jag sammanfattar mina upplevelser: En fantastisk storstad med enorma konraster av rikedom och fattigdom. Jag har sett slumområden som inte i ord går att beskriva och bostadskomplex av det mest exklusiva slag. Besöket hos Mother Teresas hus och hem berörde mig starkt. Efter dessa tre hektiska och innehållsrika dagar i Calcutta var det åter skönt att återvända till DSI. ( nu endast tre dagar kvar)
Onsdagen tillbringade jag tillsammans med en RÄDDA BARNEN representant. Vi besökte två byar utanför staden Villuppuram, där Rädda Barnen har program mot barntraficking.. Att få möta dessa flickor och lyssna till deras berättelser med olika hemska erfarenheter var gripande. De hade plockats upp av ”goda” kvinnor som lurat och ljugit för föräldrarna hur bra det skulle bli för deras flickor. De flesta hade varit i Kerala men även i Bangalore, där de arbetat ,”slavat”, i rika välutbildade storfamiljer. Dagen började ofta kl 04.00 och slutade ca 23.00 .Då fick de ibland sin frukost!!! Slit med städning, tvätt, matlagning under misshandel och ibland övergrepp tillhörde vanligheterna. Lönen bestod av mat och logi, en liten summa skickades till föräldrarna resten behöll ”hajarna”. Tack vare ett nätverk av socialarbetare ,RB-volontärer m.fl organisationer kunde många flickor räddas tillbaka till deras hembyar. Självklart gick det åt mycket tid och kraft att övertyga föräldrarna att allt var en stor lögn och att deras flickor levde i stor fara. Vi besökte även byns skola, där lärarna informerar barnen om trafficking Det blev ståhej när jag kom, dessa barn hade aldrig sett en vit människa förut!!! De dansade, sjöng vinkade och jublade….och många ville ta på mina armar”. Vilken känsla att få uppleva detta. Den andra byn vi besökte mötte vi massor av barn ,som varje eftermiddag samlas i ett aktivitetshus för olika sysselsättningar typ lekar, spel sagoläsning m.m . Även här pratar de med barnen om barntrafficking. Det var en annorlunda dag för mig och rik på nya erfarenheter kändes det skönt att komma hem igen till DSI.