Äntligen får ni en hälsning från mig och projektet DSI.
Att åka som volontär är en upplevelse och det påverkar på många olika sätt. Vilka kontraster det är att komma från Sverige till Indien. Vi lever i helt olika världar.
Mina resor under dessa tio år har verkligen påverkat mig, det går inte en enda dag utan att jag tänker på mina vänner på DSI och hur min vardag sett ut. Den ena dagen är inte den andra lik.Varje gång jag anländer blir jag lika varmt välkomnad,med öppna armar och massor med KÄRLEK, till denna stora härliga familj och varje dag omges med skratt och glädje. Aldrig känna sig ensam!
Det ger mig så mycket energi och kraft. Barnen slutar aldrig att överraska! Men självklart är det också dagar då ett eller flera barn ( även personal) kan vara ledsna av skilda orsaker. Då är det gott att vara där för dem. TRÖSTA, LYSSNA OCH BARA ”GOSA”.
Tomheten efter Ruby James, direktor och initiativtagaren till DSI, var självklart märkbar och tragisk med stor sorg och saknad. Men alla tog sitt ansvar, både barn och personal. Arun och Jenny, Rubys barn har för avsikt att driva projektet vidare och dela på uppgifterna efter sina kompetenser. Jenny är administratör och har rollen som chef, Arun är socionom har hand om andra viktiga uppgifter. De kompletterar varandra ypperligt.
Vårt första fadderbarn sedan 2009, Isvariya, inte att förglömma. Hon är i i skolan varje förmiddag och undervisar i engelska i de högre klasserna och resten av dagen är hon på kontoret. På kvällarna är hon extramamma och hjälper till med bland annat läxläsning. Ish, som vi kallar henne tog sin lärarexamen i juni 2019.
Arun är lite av en visionär och har många nya goda tankar och ideer inför framtiden.Tillsammans med honom och Ish besökte vi tre mycket fattiga byar. Trodde jag sett det mesta av misär, fattigdom och elände! Men nej, att dessa människor överhuvudtaget kan överleva, ja det fattar man inte. Saknar det mesta som man dagligen behöver, det som vi ser som självklart t.ex rent vatten, el, närigsrik föda skolgång ,kläder.
Anledningen till dessa besök var att försöka få några av barnen komma till DSI. De flesta av barnen i dessa tre byar har mycket bristfällig skolgång eller ingen alls. Vi delade ut matpaket, rengöringsmedel, papper, kritor, pennor kläder och leksaker till barnen.
Att se deras tacksamhet och glädje över dessa enkla gåvor går inte i ord att beskriva.
På projektet har vi nu 85 barn boende på projektet samt i skolan har vi 450 elever. Många nya barn har tillkommit under året och fem av dem har fått faddrar från Sverige.
I Tamil Nadu har det varit mycket torrt under lång tid, det har inte regnat ordentligt sedan hösten 2017. Brunnar har sinat och är i behov av extra djupborrning. Till detta saknas medel, ca 7000 kr per brunn ( 3 st).
Nu har jag försökt förmedla en liten glimt av hur det kan vara på DSI och om mina olika upplevelser. Jag planerar en ny resa till Indien i början av 2020. Önskar alla en God Jul och Ett Gott nytt år