Idag skriver vi den 12 januari 2012 och vår innehållsrika rundresa är avslutad. Vi har upplevt det vi hört talas om, att Indien är ett kontrasternas land ,religionerna,kulturen och naturupplevelserna avlöser varann. Att i Old Dehli åka rickshaw med ett gäng siker, vandra i Nigirisbergen och möta stamfolket, se alla storslagna tempel, uppleva storstädernas puls, Taj Mahal ,besöka Röda fortet i Agra, shoppa på gator och i tjusiga varuhus, beskåda alla storslagna skulpturer i Mamallapuram och sist njuta ett lyxliv på Ideal Beach Resort har varit en ”livsresa” för oss alla. Detta tack vare vår skickliga och kunniga ledare. Tack Valla Wellman! Min reflexion; djupaste fattigdom lever sida vid sida med högsta rikedom. Detta fick vi även bekräftat under vår bilresa från resortet till byn Keelavedu och Devi Sarasvathi India Trust. Där blev vi hjärtligt mottagna av barn och personal. Underbart att åter vara på plats hos dessa ljuvliga människor. I skolan avslutades dagen med förberedelser inför morgondagens ”Pongalfest”, liktydligt med vår Tacksägelsedag. På kvällen blev det en improviserad dansföreställning i en fin nybyggd lokal ovanför köket, till ära för tillfälliga gäster från Sverige och för Rune och mig .Att återigen få njuta av känslomässiga danser och färgsprakande kläder gör mig glad. Efter en mycket god ,typisk indisk middag, var det skönt att gå till sängs. 13 januari . Vaknade tidigt av barnens glada röster och tjatter. Nu vet jag att jag är på plats i mitt projekt. Barnen slutförde arbetet inför pongalfesten, som ägde rum på den rikt utsmyckade skolgården kl 11.00. Tyvärr blev festen avkortad pga kraftig regnskur. Resten av dagen har varit vila eftersom jag har en segdragen infektion samt lite fixande för att få igång min dator och mobil (med indiskt simkort) och självklart samtal med lärarna och barnen. Skolan har nu ”pongallov” fram till onsdag d 18 jan. Tredje week-enden i Indien 14-15 jan. Lördag fm hade Rune och jag möte med Ruby angående vad som är av prioritet att förbättra och inhandla. Vi har ju redan tänkt ut en del ,men att komma på plats och med egna ögon se behoven är stor skillnad. Vi enades om att reparera ”Hamburghuset” laga dåliga tak vid entrén samt reparera ett klassrum. Vi bad att få träffa byggkillar och de kom snabbt. Rune pratade svenska och de på tamil, allt går med hjälp av kroppsspråket. Skämt åsido men de åkte tillbaka till jobbet och skulle återkomma med en ”offert”. Den skulle ni sett, handskriven på tamil på typ WC-papper men allt gick att förstå. Så nu återstår att se var slutsumman landar på, vi är ju måna om ett gott utförande med inte till överpriser. Eftersom det är Pongalfest bjöd vi alla internatbarnen och personal på goda bakelser och varsin stor söt clementin på söndagskvällen efter deras film -time. DETTA TACK VARE EN SPONSOR FRÅN Sverige. Att ha alla dessa glada och tacksamma barn och ungdomar framför sig var en fröjd. Tack hälsade alla!!!! Rune och jag åkte rickshaw in till Ruby i Chengleput på söndagseftermiddagen och det var en upplevelse. Vägarna är under all kritik ,massor med människor och kor på gatorna, ingen gatubelysning och trafik i massor. Men är man i Indien får man vara beredd på allt. 16 jan.Ny dag med nya överraskningar, det stämmer verkligen! I förmiddags dök helt oväntat vår vän Claes Bengtsson från Åhus upp. Det blev ett glatt återseende, han var med oss resten av dagen. Var oss till stor hjälp när vi skulle komma överens om ett bra pris för upphandling av solcellslampor. Efter lunch åkte jag med Ruby, socialarbetaren på DSI och en vän till Ruby, till en av byarna för att hälsa på och få ta del av deras problem bl.a En ung mamma till en åttamånaders baby hade försvunnit från byn med en man och lämnat barnet ensamt i hyddan . Grannar hittade det skrikande hungriga lilla barnet, tog hand om det och meddelade Ruby. Det var en fruktansvärd upplevelse för mig, men ack så vanligt i dessa miljöer i Indien. Därefter åkte vi hem med Rubys väninna…..en sorglig historia även det. Hon lämnade sitt hem igår morse, var beredd att ta sitt liv men kom på andra tankar på vägen och beslöt att uppsöka sin gamla vän ,Ruby. De hade inte mötts på tolv år. Mannen hade enligt henna slagit henne ett flertal gånger, tagit ut stora summor pengar från hennes privata konto!!!! Och haft förhållande med andra kvinnor. Nu orkade hon inte längre. Men vad gör en kvinna i Indien i sådana här situationer?? Vi välkomnades in i hennes stora hus av barnbarn och svärdöttrar. De hade letat efter henne ,och varit oroliga så klart. Långa samtal tillsammans med Ruby, jag fattade ingenting ,de pratade tamil. Efter ett tag dök maken upp….oj vilken stämning det blev i rummet. Kvinnan försvann in i ett annat rum, svärdöttrarna blir stela som pinnar. Han sätter sig, utan att bevärdiga oss eller de andra med en blick. Det blev verkligen pinsamt. Det är mycket att berätta om denna situation, mannen, även sonen , ansåg att kvinnan handlat helt fel, de hade all rätt på sin sida. Är man man i Indien så är man! Till slut blev det ett väldigt liv, kvinnan grät och efter ett tag fanns det bara för oss att åka därifrån. Jag är helt skärrad! Undrar så hur deras gemensamma liv ska sluta. Tillika kan denna mannen lagar, han är advokat. Även om de lever i hög-eller lågkast uppkommer dessa situationer. Så idag har jag verkligen upplevt ”inside of India”. 17 -19 jan. Offerten för ombyggnaden av det äldsta huset, ”Hamburghaus” är godkänd och arbetet är redan påbörjat. Inga krångliga myndighetsdirektiv! Vi har även beställt två solcellsbelysningar och sex portabla solcellslampor och reningsanläggning för dricksvatten. Till skolan har vi beställt tre arbetsbord och trettio pallar av en lokal snickare. Tillverkningen av dessa möbler tillverkas på plats! Idag den 19 jan. är rivningsarbetet avslutat. Idag har vi inhandlat golvklinkers, speciellt golv-väggbeklädnad för toa-duschrum. En viktig del av våra dagar är tiden i skolan och samtal med personal och barn. En vecka av tiden är nu förbi och vi känner stor tillfredställelse att vara på plats på DSI.
Indien 2012-01-09
Besöket i Indira Gandhi memorial gjorde djupt intryck hos mig. Vara på den plats där Indira bott ,verkat och till slut blev mördad av sina livvakter var en stark upplevelse. Självklart blev besöket på Taj Mahal och Agra-red fort intressant att få uppleva. Efter tre dagar i Dehli flög vi till Chennai. På flygplatsen blev vi via TV informerade om den kraftiga cyklon som dragit in i sydöstra Indien, värst drabbat just Pondocherry där vi nu ser förödelsen. Hus, träd omkullvräkta i massor och ca 50 personer blev dödade. Efter en lång väntan på flygplatsen kom vi till Chennai, tacksamma att allt gått bra. I Chennai fortsatte olika tempelbesök, häftigt nyårsfirande, skolbesök, marknader mm. Nattåg till Mettypalayam och vidare till en plats ,Kottagiri där vi bodde två nätter. Dessa platser ligger i Ooty…….i Nilgirisbergen. Kontraster igen. Allt grönt, ren luft, höga berg och djupa dalar. Helt fantastiskt! I detta område besökte vi ett stamfolk som bla arbetar med honungs produktion. Vi fick efter en lång vandring i ”djungeln” se dessa platser där honungsjägarna jobbar med att få tag i dessa honungkakor mm. Att få se och uppleva detta en ny otrolig upplevelse. De använder sig av naturens egna material till stegar linor korgar för att nå upp till de platser där började jobba. Tala om tillit till varandra när de klättrade på dessa branter, omgivna av stup. Tänk vad människor kan klara sig utan den välfärd vi västerlänningar anser oss tvungna att ha för att överleva!!! Nu är vi som sagt i P-cherry och ska i em besöka Auroville, en plats som jag skulle kunna skriva mycket om. Gå in på Google så finns där all informatiom. I morgon bär det av till vår resegruppens sista plats, Mammalampuram där vi ska besöka deras ”skulpturstad” ( se Google) och njuta på ett typ spahotell i tre dagar. Därefter bär det av hemåt för de övriga i gruppen och Rune och jag åker till Chengleput och DSI, mitt projekt.