Åker till Indien igen den 1januari 2013

Den 1 januari 2013 är det åter dags att resa till Indien ,Tamil Nadu. Projektet som jag åker till är som tidigare DEVI SARASVATI INDIA TRUST,förkortat DSI.Det är min fjärde ”period” som jag återvänder dit. Med på resan denna gång är förutom min man Rune vår dotter Maria med familj och Carina Nilsson med familj. De stannar tio dagar. Det ska bli spännande att tillbringa dessa dagar tillsammans med dem på DSI och självklart även besöka spännande platser i omgivningarna. Jag kommer fortlöpande lämna information under min vistelse.

12 juni

NU HAR SKOLAN ÅTERIGEN STARTAT PÅ DSI EFTER SOMMARUPPEHÅLLET UNDER MAJ MÅNAD. EN DEL AV BARNEN ÅKTE HEM TILL SINA BYAR FÖR ATT VARA TILLSAMMANS MED SINA FAMILJER ELLER SLÄKTINGAR, EN DEL AV BARNEN SAKNAR FÖRÄLDRAR. CA TJUGO AV BARNEN VAR KVAR PÅ SKOLAN OCH FICK FIRA SITT SOMMARLOV DÄR. KLIMATET HAR DEN SENASTE TIDEN VARIT ANRTRÄNGANDE PÅ GRUND AV DEN HÖGA TEMPERATUREN OCH FUKTIGHETEN . DÅ ÖNSKAR JAG ATT BARNEN HAR NÄRA TILL HAVET , FÅ BADA OCH NJUTA AV MILJÖOMBYTE. MEN TYVÄRR ÄR DET INTE LIKA ENKELT FÖR DEM SOM FÖR OSS, SOM BOR NÄRA KUSTEN OCH HAR SKÖNA BADSTRÄNDER, T EX VID ÅHUS OCH YNGSJÖ.

EN DEL AV LÄRARNA PÅ SKOLAN HAR SLUTAT FÖR ATT LÄSA UPP SINA BETYG OCH FÅ HÖGRE KOMPETENS OCH NÅGRA HAR SÖKT SIG TILL STATLIGA SKOLOR, DÄR LÖNEN ÄR BETYDLIGT HÖGRE AN PÅ DE PRIVATA SKOLORNA.JAG HOPPAS ATT DE LÄRARE SOM FÅTT JOBB HAR GODA UTBILDNINGAR, DET BEHÖVS VERKLIGEN ,SÅ BARNEN FÅR EN GOD OCH GEDIGEN UTBILDNING. JAG ÄR SÅ TACKSAM FÖR DE MEDEL JAG FICK AV LIONS I ÅHUS OCH AV SWEDBANK 1826, ÅHUS SÅ DEN NYA ” BORRAN ” KUNDE GENOMFÖRAS OCH ATT DRICKSVATTNET NU ÄR FULLT TJÄNLIGT OCH TILLRÄCKLIGT.

TVÅ AV DE ÄLDRE FLICKORNA HAR KUNNAT FORTSÄTTA PÅ SIN HÖGRE UTBILDNING TACK VARE DEN EKONOMISKA HJÄLPEN FRÅN SINA FADDERFÖRÄLDRAR . VARMT TACK TILL MARGARETA, OTTO. JÖRGEN OCH MARIA.

NU HAR JAG LITE TANKAR PÅ ATT ANORDNA ETT NYTT ” EVENT” TILL HÖSTEN TILLSAMMANS MED ANDRA INTRESSERADE. ALLT TILL FÖRMÅN FÖR DSI. JAG ÅTERKOMMER MED INFORMATION NÄR ALLT ÄR BESTÄMT. MEN JAG BLIR S Å TACKSAM OCH RÖRD NÄR ANDRA MÄNNISKOR KOMMER MED TANKAR OCH IDEÉR TILL MIG.

DEN 3 JULI HAR JAG GLÄDJEN ATT ÅTERIGEN INBJUDA TILL EN FADDERTRÄFF DÄR JAG KOMMER ATT BERÄTTA OCH VISA LITE BILDER FRÅN MIN SENASTE RESA OCH DELA UT HÄLSNINGAR FRÅN FADDERBARNEN OCH UTLÅTANDE FRÅN DERAS RESPEKTIVE LÄRARE.

NÄSTA RESA TILL INDIEN BLIR I BÖRJAN PÅ JANUARI 2013.

JAG ÖNSKAR ALLA MINA DSI VÄNNER EN AVKOPPLANDE OCH SKÖN SOMMAR

HÄLSNING FRÅN INGA

DSI arbetet här hemma

Nu har jag varit hemma i snart två månader, tiden har rusat iväg och mycket har hänt under denna tid. Saknaden efter min syster är tung men livet måste gå vidare, trots allt. Begravningen blev ljus och jag tror att den var som MONA själv velat ha den.

Våren har ju kommit och gått men trädgården har ropat efter mig och jag har hunnit rensa upp efter vintern. Jag tycker ju om att rota i myllan ,det är för mig rena terapin.

Men tankarna återkommer ofta till Indien och DSI. Många människor i min närhet är intresserade och vill gärna få information om vad som hänt under mitt senaste besök… och jag berättar så gärna.T.ex

när en god vän undrade om jag haft pengar till allt jag planerat sponsra. Jag berättade då om de åtta eleverna som går i tionde klass och när de kommer hem på kvällen till sina byar är det mörkt ,så det blev svårt att läsa läxorna. Dessa elever har prov som väntar i slutet av april och det är av vikt att klara dem ,annars kan de inte fortsätta studierna upp i elfte klass. Deras föräldrar bad om att få barnen bo på internat under denna tid, men pengar saknades. Min vän lyssnade och blev gripen av hur olikt livet kan vara för oss. Senare samma dag blev jag uppringd av min vän och hon meddelar mig att nu har jag fixat pengar till dessa elever, så de kan få komma och bo på internatet tills proven är avklarade. Jag blev tacksam och rörd, för att inte tala om vad föräldrarna och lärarna på skolan blev. Detta är en av alla underbara solskenshistorier.

Jag har hunnit med en del besök t.ex Montessoriskolan i Kristianstad, Östermalmkyrkan, Erikshjälpens morgonmöte, RPG:s veckoträff i Östermalmkyrkan och Kakbanken hos Inger Svanell. Vid alla dessa tillfällen har jag visat bilder och berättat om mina upplevelser och de olika projekten som jag sponsrat. Det är så inspirerande att möta olika grupper av människor, unga eller äldre, alla är intresserade och är tacksamma lyssnare…och givare!

Att möta eleverna på montessoriskolan är alltid lika härligt, de är så intresserade och ställer massor

med kloka frågor angående mitt arbete som volontär, om skolan, hur folket bor, vad de äter m.m.

KAKBANKEN är ett härligt gäng att möta. De träffas en gång i månaden, fikar och ”betalar” femtio kr per person. Dessa pengar används till att ge microlån till aktuella kvinnoprojekt, främst i Afrika. De fungerar som en bank, de samarbetar med en privat person i Göteborg, som startade detta projekt för tre år sedan. Medlemmarna i kakbanken turas om att på nätet söka lämpliga kvinnogrupper som de ger ett lån. Det har hitintills alltid fungerat, både med rapportering och återbetalning. Ett mycket intressant arbetsområde!!! Denna grupp har vi två tillfällen skänkt månadsavgiften till DSI, vilket jag är tacksam för, varje gåva gör så stor skillnad.

Ja, nu kommer jag till den 3 april och den härliga aftonen i Yngsjö kapell. Publikintresset var stort totalt var vi 155 personer. LAGOM TRÅNGT! Musikgänget med Rune Lindqvist, Lennart Torgeby och Rune Svensson var en fullträff i samverkan med Björn Ranelid. Alla bjöd på sig till max, inte minst när Björn blev uppkallad och sjöng tillsammans en härlig Einar Ekberg sång. Björn imponerade som vanligt med en massa vackra snabba ord med så mycket goda tankar och värme. Han är ju ett mirakel!

När sedan Lions i Åhus överraskar med 10 000 kr till DSI och Matilda, Elicia och Matilda tillkännager att de under kvällen uppnått sitt mål med sitt projektarbete att samla in 10 000 kr till DSI, ja då ville applåderna aldrig sluta. Jag är så otroligt glad och tacksam för dessa gåvor, jag lovar att förvalta dem på allra bästa sätt. Jag tror att kvällen i Yngsjö kapell blev en god inledning på påskfirandet och jag vill framföra ett varmt och innerligt tack till alla som på olika sätt bidrog till att denna musik och författarafton kunde genomföras.

Matilda överlyckliga tillkännager att de uppnått sitt mål , 10 000 till DSI, blev det glädje i lokalen och applåderna ville aldrig sluta. Tack tjejer för ert arbete och beslutet att låta dessa pengar gå till att färdigställa toalettbygget på pojkinternatet. Jag önskar er all lycka med era framtida studier och med livet.

Indien 14/2 – 17/2

14 febr. ja, nu sitter jag på Bryssels flygplats och väntar på flyget som ska ta mig till Köpenhamn och sen vidare med tåg till Kristianstad ,där jag hoppas bli hämtad av min käre make. Alla Hjärtans dag firade vi bl.a med att alla barnen på skolan fick en liten väska med tandborste, tandkräm och en spelplan och all personal fick varsin paraply. Alla nöjda och tacksamma för dessa gåvor. !5 febr. min näst sista dag på DSI och Indien. Idag invigdes Hamburghuset. Det blev en högtidlig stund med tal, sång och god indisk ”fika”. Jag blev så klart hyllad för denna sponsring och återigen tackar jag alla bidragsgivare från Sverige. Utan er hade detta inte kunnat genomföras. Det är ju speciellt med just detta hus, det första som togs i bruk av DSI år 1991, då som ett barnhem för tio barn. Nu kommer det att användas som ” admin-house”. Gamla kontoret ska bli ett IT-klassrum. På kvällen anlände anlände äntligen den efterlängtade kon med kalv. Nu kan alla barn på DSI få färsk mjölk morgon och kväll. Kon döptes till Stella och kalven till Maja. Härligt att även kunna bidraga med detta. Min sista dag inledde jag med att besöka skolan, där åtta flickor från DSI går i elfte klass. En nybyggd skola med mycket hög standard, både när det gäller undervisning och kvalité på lärare. Intill denna skola ligger ett hem för flickor. Detta sponsras av bl.a. en förening från Sverige. Tack vare dess ordförande Sonja Carlson kom jag i kontakt med DSI och Ruby James. Dagen avslutades med en samling tillägnat mig…och mitt i programmet gick strömmen ,”som vanligt” och då kunde vi inviga de nyinköpta solcellslamporna. Så fantastiskt att få uppleva vikten av goda beslut.

Tack DSi och alla som hjälpt mig att kunna genomföra alla dessa olika projekt.

Onsdagen tillbringade jag tillsammans med en RÄDDA BARNEN representant. Vi besökte två byar utanför staden Villuppuram, där Rädda Barnen har program mot barntraficking.. Att få möta dessa flickor och lyssna till deras berättelser med olika hemska erfarenheter var gripande. De hade plockats upp av ”goda” kvinnor som lurat och ljugit för föräldrarna hur bra det skulle bli för deras flickor. De flesta hade varit i Kerala men även i Bangalore, där de arbetat ,”slavat”, i rika välutbildade storfamiljer. Dagen började ofta kl 04.00 och slutade ca 23.00 .Då fick de ibland sin frukost!!! Slit med städning, tvätt, matlagning under misshandel och ibland övergrepp tillhörde vanligheterna. Lönen bestod av mat och logi, en liten summa skickades till föräldrarna resten behöll ”hajarna”. Tack vare ett nätverk av socialarbetare ,RB-volontärer m.fl organisationer kunde många flickor räddas tillbaka till deras hembyar. Självklart gick det åt mycket tid och kraft att övertyga föräldrarna att allt var en stor lögn och att deras flickor levde i stor fara. Vi besökte även byns skola, där lärarna informerar barnen om trafficking Det blev ståhej när jag kom, dessa barn hade aldrig sett en vit människa förut!!! De dansade, sjöng vinkade och jublade….och många ville ta på mina armar”. Vilken känsla att få uppleva detta. Den andra byn vi besökte mötte vi massor av barn ,som varje eftermiddag samlas i ett aktivitetshus för olika sysselsättningar typ lekar, spel sagoläsning m.m . Även här pratar de med barnen om barntrafficking. Det var en annorlunda dag för mig och rik på nya erfarenheter kändes det skönt att komma hem igen till DSI.

Indien 3/2 – 13/2

3-5 febr: Ytterligare en helg tillända . I fredags fm tog jag lite ”rest” och gick på ”stan” med Ruby för lite shopping. Em var vi i full gång på DSI med olika möten med personal, skolbesök och på kvällen åkte vi ut till en by, Kollamedu, för stormöte med byborna. Denna by har varit ”adopterad” av DSI med bla skola för de yngre barnen och en del andra projekt. Nu är detta arbete fn nerlagt pga av ekonomiska bekymmer . En del av barnen åker nu varje morgon med skolbussen till vår skola. Så lite funderingar hur det ska bli fortsättningsvis diskuterades. Intressant att åter få ta del av ”inside India”.

Lördagen inledde jag med att ha samtal med ”mina två grabbar”. Nu var det inte lika positivt, de kommer försent till skolan ,sköter inte läxorna och är inte alltid så trevliga mot de yngre killarna .Så det blev ett samtal där tydliga mål sattes upp för den kommande veckan. Besökte därefter de yngre barnen ,och vilken show det blev. Alla samlades runt mig, vi sjöng ,dansade och kramades. Ja det går inte att i ord beskriva vilken glädje och förmån det är att få vara i denna miljö. På em packade vi tandborstar, tandkräm ,en spelplan i en liten plastbag, 410 stycken. Detta ska jag dela ut på ”alla hjärtans dag” eller som det heter här St Valentins day. På kvällen hade de äldre flickorna underhållning med drama ,sång ,dans, dikter mm.

Sön. 5 febr. Inleddes efter frukost med samtal med projektets doktor. Jag sponsrar en del medicin till de äldre flickorna. De behöver järntabletter, olika mineraltillskott med antioxidanter. Efter kyrkbesök åkte jag in till Ruby för gemensam lunch. När jag kom tillbaka möttes jag av två glada tjejer som fått oväntat besök av sin familj. Extra roligt även för mig att möta denna familj, då dessa flickor var de första fadderbarnen från Sverige. Det blev ett stundtals känsloladdat möte. Föräldrarna visade stor tacksamhet, för utan denna fadderhjälp hade inte flickorna kunnat fortsätta sin skolgång. De går nu i en skola ii Chengleput i resp 11:e och 12:e klass och klarar sina studier mycket bra. Dagen avslutade jag med lite ”tjejprat” med de äldre tjejerna och uppmanade dem att göra sitt bästa i skolan.” You are the future of India!

6-9 febr. Nu har jag inte många dagar kvar, tiden rusar iväg och det är så mycket jag vill göra men tiden räcker inte till, t. ex. skulle jag velat vara mer av min tid i de olika klasserna. MEN pga alla olika ”byggprojekt”, som upptagit mycket av min tid har det inte varit möjligt. I måndags var jag behjälplig i den yngre förskoleklassen med deras ”mitterminsexamen” i engelska, Härligt att se hur dessa tre-fyraåringar redan kan så mycket engelska. Jag fick även i måndagskväll träffa Rubys dotter Jenny och lille Elijah. Samtal med de två killarna, som de sista dagarna skött sig någorlunda, pratat med ett av våra fadderbarn, som har det jobbigt i skolan. Hon är ett svagpresterande barn som behöver uppmuntran och extra stöd och hjälp. Men det är inte lätt i klasser med över trettio elever med EN LÄRARE. Bankbesök, som numera tillhör mitt dagliga jobb, och tid för prat med de äldre tjejerna och mys med de små barnen tillhör mina dagliga sysslor.

10 febr. Idag började dagen för barnen på ”high school” kl 04.30. De hjälptes åt att förbereda all mat för dagens utfärd. Kl. 06.00 kom bussen. Så förväntansfulla alla var, det jublades och sjöngs i alla hörn på skolgården en del föräldrar var på plats för att vinka av deras upprymda barn. Tyvärr hade jag ingen möjlighet att deltaga, men förra året var jag med på en liknande utfärd. De besökte olika kända platser t.ex olika byggnader, parker, dammar. Dessa platser har de läst om i skolan ,så de var väl förberedda. Besöken varvades med fikapauser, lunch och lekar. En mycket lyckad dag , alla var nöjda, tacksamma och glada när de ca kl 23.30 !!! återvände till DSI. Tack vare sponsring genom mig kunde de genomföra denna lyckade dag. TACK till er alla hemma i Sverige som bidragit! Lärarna på ”primary school” vill också åka på en dagsutfärd, jag har även lovat sponsring till dem. De är nu i full gång med att planera denna dag.

Helgen 11-13 febr. har Ruby och jag tillbringat i Calcutta. Anledningen var att Ruby utnämndes till hedersdoktor för hennes mångåriga och framgångsrika sociala arbete . Institutet som utväljer dessa doktorander heter Institute of Medical and Technological Research. Det var en fantastisk dag och en stor ära och glädje för mig att få närvara vid denna högtid och dela dagen med Ruby. Jag är stolt över henne och hon är verkligen värd denna utnämning. Om Calcutta skulle jag kunna skriva flera sidor…men jag sammanfattar mina upplevelser: En fantastisk storstad med enorma konraster av rikedom och fattigdom. Jag har sett slumområden som inte i ord går att beskriva och bostadskomplex av det mest exklusiva slag. Besöket hos Mother Teresas hus och hem berörde mig starkt. Efter dessa tre hektiska och innehållsrika dagar i Calcutta var det åter skönt att återvända till DSI. ( nu endast tre dagar kvar)

Onsdagen tillbringade jag tillsammans med en RÄDDA BARNEN representant. Vi besökte två byar utanför staden Villuppuram, där Rädda Barnen har program mot barntraficking.. Att få möta dessa flickor och lyssna till deras berättelser med olika hemska erfarenheter var gripande. De hade plockats upp av ”goda” kvinnor som lurat och ljugit för föräldrarna hur bra det skulle bli för deras flickor. De flesta hade varit i Kerala men även i Bangalore, där de arbetat ,”slavat”, i rika välutbildade storfamiljer. Dagen började ofta kl 04.00 och slutade ca 23.00 .Då fick de ibland sin frukost!!! Slit med städning, tvätt, matlagning under misshandel och ibland övergrepp tillhörde vanligheterna. Lönen bestod av mat och logi, en liten summa skickades till föräldrarna resten behöll ”hajarna”. Tack vare ett nätverk av socialarbetare ,RB-volontärer m.fl organisationer kunde många flickor räddas tillbaka till deras hembyar. Självklart gick det åt mycket tid och kraft att övertyga föräldrarna att allt var en stor lögn och att deras flickor levde i stor fara. Vi besökte även byns skola, där lärarna informerar barnen om trafficking Det blev ståhej när jag kom, dessa barn hade aldrig sett en vit människa förut!!! De dansade, sjöng vinkade och jublade….och många ville ta på mina armar”. Vilken känsla att få uppleva detta. Den andra byn vi besökte mötte vi massor av barn ,som varje eftermiddag samlas i ett aktivitetshus för olika sysselsättningar typ lekar, spel sagoläsning m.m . Även här pratar de med barnen om barntrafficking. Det var en annorlunda dag för mig och rik på nya erfarenheter kändes det skönt att komma hem igen till DSI.

Indien 26/1 – 2/2

Idag, torsdag den 26 jan firade vi på skolan att Indien varit republik sedan 1950. Pompa och ståt med musik, marscher, hela Indiens historia spelades upp av barnen ,som var klädda i olika skepnader. De gestaltade Indira Gandhi, Nehru, M. Gandhi, blomsterflickor ,poliser, läkare mm. De lägger ner mycket arbete på detta. Alla lärare var i tjänst och massor av föräldrar var närvarande ,stolta över deras barn. Efter detta program startade James, Ruby och jag vår bilresa till Bangalore. Anledningen en inbjudan till bröllop. Resan till Bangalore var dryg , varm och mycket tröttsam. Väl framme blev vi varmt mottagna av Rubys syster med familj. De bor alla tillsammans. Det är kultur i Indien ,om fadern dör ska äldsta sonen ta hand om sin mamma. Shangthia, Rubys syster har alltså sin äldsta son med fru och son plus en yngre son boende hos sig!!!!! Vi blev hela tiden väl omhuldade och uppassade .Fredagen den 27 tillbringade vi, efter frukost, på stan för att shoppa. Kl 17.00 var det så dags för vigsel, i en metodistkyrka. Mycket påkostad med massor av blomsterutsmyckningar. Efter vigseln, som var ganska ”europeisk” blev alla gäster, ca 500 bjudna på en mugg te.!!!!! Därefter bar det iväg till ett program ,kallat reception i en hall ca 10 km från kyrkan i i Bangalores tätaste trafik. Denna tillställning består först av lite tal och underhållning, överlämnande av presenter från alla gäster med dito fotografering. Detta tar tid! Därefter, äntligen, serveras det middag, då var nog klockan 21. Gissa om vi var hungriga. Lördagen började med att vi hämtades upp av Rubys svåger för att åka till en annan del av Bangalore för att titta på den lägenhet som Rubys dotter med familj ska flytta till. De bor nu i Dehli. Resten av lördagen blev för mig helt katastrofal då jag fick ett mycket tråkigt besked att min kära storasyster hastigt avlidigt. Så skört livet är! Jag kan ännu inte fatta att Mona inte längre finns hos oss. Söndag kväll återvände vi till DSI, tacksamma att allt gått bra på hemresan .Avslutade dagen med att via Skype prata med min syster Anita och svåger Jan. Denna fantastiska IT-teknik. 30 jan. Tagit det lugnt på fm, var trött efter resan och allt som hänt. Men att vara tillbaka på projektet känns skönt, det ger mig tillbaka lite energi. Arbetet på Hamburghuset har inte stått stilla, nu ska målning påbörjas sen återstår inredningsarbetet. Hoppas verkligen att allt blir färdigt före min avresa den 17 jan. Det har idag åter varit besök från Tyskland, fem medlemmar från föreningen DSI Hamburg. Eftermiddagen har bestått av träffar med ”jobbarna” och möte med alla de underbara fadderbarnen och samtal med de båda killarna. De har nu skött sig sedan vårt samtal i torsdags. Härligt! 31 jan. Idag har jag varit i ”primary-school och deltagit i de båda förskoleklasserna, LKG och UKG. Det är inte förskola på svenskt manér. Barnen får en liten stund av lek efter lunchen, i övrigt är det Skola- Men intressant att ta del av hur de undervisar. Det är svar i korus och att memorera svar. All undervisning sker på engelska, men de har ju självklart undervisning i deras eget språk Tamil. Och att se dessa tre-fyraåringar skriva på både tamil och engelska är spännande .Eftermiddagen var jag i ”high-school”, sedan en del viktiga samtal med Hans från Tyskland,Ruby och hantverkarna och deras ”boss”. Ja,ja samtal är väl att ta i men med hjälp av kroppsspråk och Ruby går det bra. Dagen avslutade vi med besök i Mammalampuram och gemensam middag med våra tyska gäster. Trött efter en ännu en händelserik dag, men barnen ger mig energi och det hjälper mig att skingra mina tankar . 1febr. Idag har jag lovat sponsra en skolresa för de äldre barnen. De kommer att besöka olika kända platser och en stor park där de kan roa sig. Matsäck från skolans kök tar de med sig. Snickaren som på plats ska tillverka bord och pallar till ett ”labb”-klassrum kom idag, så nu är allt klart för honom att börja jobba! Hoppas att ett bord blir klart före min avresa. En fd elev kom på besök ,en glad flicka som slutade tionde klass 2011. Hon klarade inte sin examen och kunde inte fortsätta studera. Detta är mycket tragiskt. Nu är hon tillbaka i sin by och har inget jobb. Men hon lovade läsa igen och skriva om sitt test. Här skulle finnas en yrkesskola i närheten, så de som inte klarar sin examen skulle få chans till praktisk yrkesutbildning. Kvällen avslutades med samtal via skype med min mor, Rune, Syster Anita och svåger Jan. Kändes härligt att på detta otroliga sätt ”mötas” i skilda världar. 2 febr. Idag började jag med att åka in till Chengleput för bankbesök, därefter lektion i en fjärde klass. Denna lektion stod det på schemat naturvetenskap. Mycket intressant, de talade om olika typer av energier och visade upp en del experiment för mig t.ex olika sorters sand och jord och beskrev vad de olika sorterna var lämpade till i växthänseende. Eftermiddagen hade jag besök från en ledare i Rädda Barnen. De har ”program ”i närheten av Chengleput, så nästa vecka kommer jag att vara med och se deras arbete. Bl.a i ett område där ”barntraffic” är ett stort problem. Ska bli spännande att se hur de arbetar. Ett trettiotal elever i tionde klass stannar kvar varje dag efter skolan till 20.30 för att ”plugga”, de har sina tester om två veckor och då gäller det att klara dem. På grund av att de saknar belysning i deras hembyar är de kvar här ,sex dagar i veckan .Men, de har ingen mat med sig !!!! Jag fick information om detta idag ,så nu har jag lovat hjälpa dem så de kan få en bulle och en mugg te med lite socker. Ja, vi lever verkligen i skilda världar!!! Snart hoppas jag skypa med sonen Per med familj ,hoppas det funkar idag också!!!

Indien 20/1 – 25/1

Idag har det varit besök från Tyskland, vänner till Ruby och DSI och tillika goda sponsorer, har förgyllt dagen för oss alla. Första välkomstceremoni hölls före lunch för internatbarnen. Gåvor av olika slag utdelades och barnen underhöll oss med sång och dans. Festen avslutades med en extra god lunch som våra gäster sponsrade. Motsvarande fest hölls i skolan på em. En härlig dag med glada människor. Renoveringen av Hamburghuset fortlöper i rask takt!

21 jan. Fem barn har idag varit hos tandläkare i Chennai .Dagen blev extra lång pga problem med bilen och mycket trafik i båda riktningarna. Men barnens tänder blev lagade . Trötta men nöjda återvände vi till DSI kl 21.00!! Dessa besök, totalt fem tillfällen, sponsras dels av tandläkaren dels av våra insamlade medel. 22 JAN. Idag började vi med att ringa och gratta vår son Martin på hans födelsedag. Men alldeles för tidigt!!! Efter kyrkbesök och lunch var det dags för Rune att packa. Resten av dagen har vi tagit det lugnt, pratat med barnen och njutit av gemensamma dag på DSI. Taxin hämtade oss kl 21.00, jag följde med honom till flygplatsen, trodde jag kunde gå med in i avresehallen, som i Sverige och Danmark, men se, det går inte i Indien!! Så jag fick snabbt återvända till DSI, tomt utan min käre man.

Mån.23 jan. Idag är det” första dagen i resten av mitt liv”. Jag började med en ”ensam” frukost därefter deltog jag i skolans storsamling. Sedan blev det olika möten med entreprenörer, lärare och med Ruby. Har haft undervisning i en klass om våra författare i Sverige, idag handlade det om Astrid Lindgren .Detta tack vare min svärdotter Cecilia Ekelund och duktiga barn från hennes klass på Montessoriskolan i Kristianstad. Tack till er alla! Dagen avslutade jag med ett besök i ”stan” ( Chengleput) för lite shopping tillsammans med en av husfruarna, som här kallas Vorden!

Det var nog den värsta tur hittills, så mycket trafik, folk, avgaser, trafikkaos och ”väntan” vid järnvägsövergången har jag inte upplevt tidigare. Det går knappast att beskriva….och inte heller alla Lukter, vill inte kalla det dofter!!!!!

Men hem kom vi till slut i en typ ”shuttle”,fjorton personer med plats för ca nio. Att komma ut från stan till vårt ”hostel” är underbart, ren luft och ingen trafik…bara glada barn som väntar på oss.

24 JAN. Idag började jag dagen med att följa med skolbussen, härligt att återse platserna igen och hämta upp alla glada barn och även återse en del föräldrar. Men att färdas på dessa vägar går inte i ord beskriva, de består mest av stora hålor. Man blir glad om det finns några meter utan dem!!! Dagen har fortsatt med engelskundervisning i tredje klass. En härlig klass med ganska stor kunskap i engelska. Lärarna är så tacksamma för den tid jag kan vara i skolan, De nästan ”slåss om mig”. På kvällen hade jag lite samtal med flickorna på internatet ang. vikten av god handhygien och att ha på sig slipers. Det blir lätt sprickor som kan leda till infektioner. Bad dem också att tömma sina papperskorgar i vår avfallstunna och inte på fältet utanför skolan. Så får jag se vilken framgång dessa samtal leder till!

25 jan. I morse tänkte jag ” idag blir det nog en lugn dag”, bara lektion i samma klass som igår. Men så ska jag inte tänka, för varje dag blir en ”surprise”. Efter storsamlingen, den tredje i följd denna veckan blev det dags för möte med Ruby, lite almanackskoll för de närmaste dagarna, sedan engelska i klass tre. Efter lunchen delade vi ut kläderna jag hade med mig samtidigt kallade husmor på mig att jag skulle träffa en representant från företaget, där jag i fjol köpte tvättmaskinerna. Den ena fungerar inte som den ska enl. personalen. Men även här behövs undervisning, man kan inte ”proppa maskinen överfull med dessa enormt smutsiga kläder och tro att allt ska funka. .Nu var det åter dags för nya samtal, denna gång med två killar som åter igen brutit mot skolan regler typ stölder, olovligt lämnat skolan, tjuvrökt på taket, inte skött sina uppgifter mm.mm. Det blev mycket tufft. Dessa killar kommer som så många andra utav våra barn från mycket svåra förhållanden, så vetskapen om att om de blir polisanmälda och relegerade från skolan, ja hur blir deras framtid? Mitt hjärta veknade när jag såg dessa förtvivlade killar och efter samtal med Ruby och socialarbetaren gick de med på att ge pojkarna ytterligare en chans. Jag ska ha regelbunden kontakt med dem, och de lovade skärpa sig. Hoppas verkligen att det kommer att gå bra för killarna, jag vill inte se dem som kriminella. Ytterligare en sak som händer i Indien, nu har det varit strömlöst i över ett dygn, så nu är det levande ljus och solcellslampan som gäller.

Indien 12/1 – 19/1

Idag skriver vi den 12 januari 2012 och vår innehållsrika rundresa är avslutad. Vi har upplevt det vi hört talas om, att Indien är ett kontrasternas land ,religionerna,kulturen och naturupplevelserna avlöser varann. Att i Old Dehli åka rickshaw med ett gäng siker, vandra i Nigirisbergen och möta stamfolket, se alla storslagna tempel, uppleva storstädernas puls, Taj Mahal ,besöka Röda fortet i Agra, shoppa på gator och i tjusiga varuhus, beskåda alla storslagna skulpturer i Mamallapuram och sist njuta ett lyxliv på Ideal Beach Resort har varit en ”livsresa” för oss alla. Detta tack vare vår skickliga och kunniga ledare. Tack Valla Wellman! Min reflexion; djupaste fattigdom lever sida vid sida med högsta rikedom. Detta fick vi även bekräftat under vår bilresa från resortet till byn Keelavedu och Devi Sarasvathi India Trust. Där blev vi hjärtligt mottagna av barn och personal. Underbart att åter vara på plats hos dessa ljuvliga människor. I skolan avslutades dagen med förberedelser inför morgondagens ”Pongalfest”, liktydligt med vår Tacksägelsedag. På kvällen blev det en improviserad dansföreställning i en fin nybyggd lokal ovanför köket, till ära för tillfälliga gäster från Sverige och för Rune och mig .Att återigen få njuta av känslomässiga danser och färgsprakande kläder gör mig glad. Efter en mycket god ,typisk indisk middag, var det skönt att gå till sängs. 13 januari . Vaknade tidigt av barnens glada röster och tjatter. Nu vet jag att jag är på plats i mitt projekt. Barnen slutförde arbetet inför pongalfesten, som ägde rum på den rikt utsmyckade skolgården kl 11.00. Tyvärr blev festen avkortad pga kraftig regnskur. Resten av dagen har varit vila eftersom jag har en segdragen infektion samt lite fixande för att få igång min dator och mobil (med indiskt simkort) och självklart samtal med lärarna och barnen. Skolan har nu ”pongallov” fram till onsdag d 18 jan. Tredje week-enden i Indien 14-15 jan. Lördag fm hade Rune och jag möte med Ruby angående vad som är av prioritet att förbättra och inhandla. Vi har ju redan tänkt ut en del ,men att komma på plats och med egna ögon se behoven är stor skillnad. Vi enades om att reparera ”Hamburghuset” laga dåliga tak vid entrén samt reparera ett klassrum. Vi bad att få träffa byggkillar och de kom snabbt. Rune pratade svenska och de på tamil, allt går med hjälp av kroppsspråket. Skämt åsido men de åkte tillbaka till jobbet och skulle återkomma med en ”offert”. Den skulle ni sett, handskriven på tamil på typ WC-papper men allt gick att förstå. Så nu återstår att se var slutsumman landar på, vi är ju måna om ett gott utförande med inte till överpriser. Eftersom det är Pongalfest bjöd vi alla internatbarnen och personal på goda bakelser och varsin stor söt clementin på söndagskvällen efter deras film -time. DETTA TACK VARE EN SPONSOR FRÅN Sverige. Att ha alla dessa glada och tacksamma barn och ungdomar framför sig var en fröjd. Tack hälsade alla!!!! Rune och jag åkte rickshaw in till Ruby i Chengleput på söndagseftermiddagen och det var en upplevelse. Vägarna är under all kritik ,massor med människor och kor på gatorna, ingen gatubelysning och trafik i massor. Men är man i Indien får man vara beredd på allt. 16 jan.Ny dag med nya överraskningar, det stämmer verkligen! I förmiddags dök helt oväntat vår vän Claes Bengtsson från Åhus upp. Det blev ett glatt återseende, han var med oss resten av dagen. Var oss till stor hjälp när vi skulle komma överens om ett bra pris för upphandling av solcellslampor. Efter lunch åkte jag med Ruby, socialarbetaren på DSI och en vän till Ruby, till en av byarna för att hälsa på och få ta del av deras problem bl.a En ung mamma till en åttamånaders baby hade försvunnit från byn med en man och lämnat barnet ensamt i hyddan . Grannar hittade det skrikande hungriga lilla barnet, tog hand om det och meddelade Ruby. Det var en fruktansvärd upplevelse för mig, men ack så vanligt i dessa miljöer i Indien. Därefter åkte vi hem med Rubys väninna…..en sorglig historia även det. Hon lämnade sitt hem igår morse, var beredd att ta sitt liv men kom på andra tankar på vägen och beslöt att uppsöka sin gamla vän ,Ruby. De hade inte mötts på tolv år. Mannen hade enligt henna slagit henne ett flertal gånger, tagit ut stora summor pengar från hennes privata konto!!!! Och haft förhållande med andra kvinnor. Nu orkade hon inte längre. Men vad gör en kvinna i Indien i sådana här situationer?? Vi välkomnades in i hennes stora hus av barnbarn och svärdöttrar. De hade letat efter henne ,och varit oroliga så klart. Långa samtal tillsammans med Ruby, jag fattade ingenting ,de pratade tamil. Efter ett tag dök maken upp….oj vilken stämning det blev i rummet. Kvinnan försvann in i ett annat rum, svärdöttrarna blir stela som pinnar. Han sätter sig, utan att bevärdiga oss eller de andra med en blick. Det blev verkligen pinsamt. Det är mycket att berätta om denna situation, mannen, även sonen , ansåg att kvinnan handlat helt fel, de hade all rätt på sin sida. Är man man i Indien så är man! Till slut blev det ett väldigt liv, kvinnan grät och efter ett tag fanns det bara för oss att åka därifrån. Jag är helt skärrad! Undrar så hur deras gemensamma liv ska sluta. Tillika kan denna mannen lagar, han är advokat. Även om de lever i hög-eller lågkast uppkommer dessa situationer. Så idag har jag verkligen upplevt ”inside of India”. 17 -19 jan. Offerten för ombyggnaden av det äldsta huset, ”Hamburghaus” är godkänd och arbetet är redan påbörjat. Inga krångliga myndighetsdirektiv! Vi har även beställt två solcellsbelysningar och sex portabla solcellslampor och reningsanläggning för dricksvatten. Till skolan har vi beställt tre arbetsbord och trettio pallar av en lokal snickare. Tillverkningen av dessa möbler tillverkas på plats! Idag den 19 jan. är rivningsarbetet avslutat. Idag har vi inhandlat golvklinkers, speciellt golv-väggbeklädnad för toa-duschrum. En viktig del av våra dagar är tiden i skolan och samtal med personal och barn. En vecka av tiden är nu förbi och vi känner stor tillfredställelse att vara på plats på DSI.

Indien 2012-01-09

Besöket i Indira Gandhi memorial gjorde djupt intryck hos mig. Vara på den plats där Indira bott ,verkat och till slut blev mördad av sina livvakter var en stark upplevelse. Självklart blev besöket på Taj Mahal och Agra-red fort intressant att få uppleva. Efter tre dagar i Dehli flög vi till Chennai. På flygplatsen blev vi via TV informerade om den kraftiga cyklon som dragit in i sydöstra Indien, värst drabbat just Pondocherry där vi nu ser förödelsen. Hus, träd omkullvräkta i massor och ca 50 personer blev dödade. Efter en lång väntan på flygplatsen kom vi till Chennai, tacksamma att allt gått bra. I Chennai fortsatte olika tempelbesök, häftigt nyårsfirande, skolbesök, marknader mm. Nattåg till Mettypalayam och vidare till en plats ,Kottagiri där vi bodde två nätter. Dessa platser ligger i Ooty…….i Nilgirisbergen. Kontraster igen. Allt grönt, ren luft, höga berg och djupa dalar. Helt fantastiskt! I detta område besökte vi ett stamfolk som bla arbetar med honungs produktion. Vi fick efter en lång vandring i ”djungeln” se dessa platser där honungsjägarna jobbar med att få tag i dessa honungkakor mm. Att få se och uppleva detta en ny otrolig upplevelse. De använder sig av naturens egna material till stegar linor korgar för att nå upp till de platser där började jobba. Tala om tillit till varandra när de klättrade på dessa branter, omgivna av stup. Tänk vad människor kan klara sig utan den välfärd vi västerlänningar anser oss tvungna att ha för att överleva!!! Nu är vi som sagt i P-cherry och ska i em besöka Auroville, en plats som jag skulle kunna skriva mycket om. Gå in på Google så finns där all informatiom. I morgon bär det av till vår resegruppens sista plats, Mammalampuram där vi ska besöka deras ”skulpturstad” ( se Google) och njuta på ett typ spahotell i tre dagar. Därefter bär det av hemåt för de övriga i gruppen och Rune och jag åker till Chengleput och DSI, mitt projekt.