Inga I Indien

Hej.

Nu äntligen har jag internet och kan skriva ner några rader .

De tre första dagarna var intensiva och intressanta. Första dagen var det föräldramöte på primary school, där jag välkomnades vid skolentrén av söta små flickor som överlämnade blommor och strödde rosenblad över mig.

På kvällen var det välkomstprogram på hostlet av samtliga barn.

Jag känner mig verkligen välkommen.

Efter onsdagens besök i samtliga klasser var det dags för det årliga mötet med medlemmarna i ”the Woman Project”.Dessa kvinnor utför skiftande arbetsuppgifter som t.ex arbeta på byggen, vara ute på åkrar och rensa, sälja småsaker, städa och arbeta som lärare på vår skola. Vid denna träff mottar de alla en present och ränta på de pengar de sparat under det gångna året. Jag har för avsikt att besöka några av dessa kvinnor i deras byar.

I torsdags var jag med på ett lärarmöte som leddes av Sugentha,mentor för lärarna samt träff med de äldre college-studenterna.

Det är givande och intressant att ta del av deras olika samtal, mycket är likt de samtal vi har i våra skolor i Sverige som t.ex att lärarna är måna om sina elever och att de ska uppnå goda resultat men ändå väldigt olikt. Det är mycket av envägskommunikation, upprepningar och utantill-inlärning Naturligtvis blev jag indragen i dessa samtal och då framträdde den gamla pedagogen och berättade en del hur vi undervisar i Sverige.

Från den 13 tom idag den 17 har skolan haft lov med anledning av den en stora Pongalfesten .En tacksägelsehelg för bl.a goda skördar, mjölk från korna!!! samt väntan på våren.Man kokar en speciell gröt över öppen eld som självklart avnjuts på sköljda bananblad.

Vid dessa festligheter medverkar barnen med sång ,dans och tal.

I morgon ser jag fram emot att hämta barn i en av skolans numera tre bussar samt därefter ta del av undervisningen i klass fem, där jag senare kommer att ha lektioner i engelsk konversation. Det är något de verkligen behöver!!

Som ni säkert hörde eller såg i olika nyhetsmedia drabbades Tamil Nadu återigen av en kraftig cyklon, Vardha, den 12 dec-16.

På DSI blev lyckligtvis ingen skadad men det blev materiella skador på hus och murar. Skolan hölls stängd under två veckor,anledningen var ej framkomliga vägar ut till projektet och ingen elektricitet.Självklart inget telenät och internet som fungerade.

Tack vare den senaste brunnen fungerade vattenförsörjningen, dock i begränsade mängder.Informationen om situationen på DSi fick jag genom att jag kontaktade Rubys dotter i Bangalore.

Ström och internet återkom under julhelgen.

Den 9 januari åker jag till Indien och DSI. Med anledning av att skolan hölls stängd under cyklonen har skolsituationen förändrats på så vis att vid skolstarten i januari-17 påbörjas förberedelserna inför de olika examina.Då är det inte populärt med besök av utomstående i klasserna.

Dessa dagar kommer jag dock inte att vara sysslolös.Jag kommer att arbeta med kvinnoprojektet genom att bl.a. besöka kvinnorna i deras byar, vara Ruby behjälplig på kontoret samt inte minst få en uppfattning om hur mycket som förstörts på DSI med anledning av cyklonen och diskutera med styrelsen vilka hjälpinsatser som är av prioritet.
Om internet fungerar kommer jag i möjligaste mån att hålla er uppdaterade om den aktuella situationen på DSI ( Facebook och på hemsidan)
Må väl och Tack för allt stöd.Hälsningar Inga.

Välgörenhetskvällen den 20 oktober i kyrkstugan, Yngsjö blev mycket välbesökt. Jag vill tacka alla medverkande, ingen nämnd och ingen glömd. Utan er hade inte kvällen blivit vad den blev!

Till alla besökare! Varmt tack för att ni kom och berikade kvällen med er närvaro och ert stöd. Inga

Den 11 dec. hade jag förmånen att medverka i en adventskonsert i Yngsjö kapell. Kören sjöng härliga adventsånger under Ulrika Welins ledning och Rune Svensson sjöng solo vid ett par tillfällen. Även vid detta tillfälle var det mycket folk.

Efter konserten serverades det hembakade kakor, sju sorter och kaffe.Stort tack till körmedlemmarna som ordnat detta och behållningen gick till DSI, tillika kollekten efter konserten.

Avslutningsvis visade jag bilder och berättade om arbetet på DSI.

Hjärtligt tack för denna fantastiska eftermiddag i vårt vackra kapell och kyrkstuga i Yngsjö.

Varmt välkomna till kyrkstugan Yngsjö den 20 oktober kl 19.00.

Kvällen bjuds på ett blandat innehåll.

Lars Grönwall, berättar och visar bilder från projektet DSI, där han nu är verksam som volontär.

Sång och musik av musikgrupp från Furuboda Folkhögskola.

Smakportioner av indisk mat samt kaffe/ te och kaka. pris: 40 kr.

Insamling till DSI.

Meddela er närvaro senast 16/10 tel 0703083688 /mail ingaeke@hotmail.com

Med vänliga hälsningar! Inga

Ärade läsare!

Igår lade jag in tre nya bilder på hemsidan av den nya vattenborran med tillhörande pump.Den invigdes av elever på high-school vid skolstarten i juni.Tack vare sponsring från Lions Club, Åhus, blev det möjligt att göra ännu en borra.Det är tredje gången som bidragen från denna club använts till detta viktiga ändamål.

Under torrperioden i våras fick alla på DSI tillräckligt med friskt och rent vatten.

I bakgrunden på bilderna ser ni en ny mur,sponsrad av privatpersoner från Tyskland.Nu är hela projektet inramat av murar,vilket skapar trygghet för alla som bor på DSI.

En del förändringar har skett på projektet på grund av ”the goverments” krav.

Här nämner jag några.

De mentalt retarderade ungdomarna,sju stycken, som bott på projektet ett antal år, får inte längre integreras med de övriga barnen.De har flyttat till ett annat boende. Till stor sorg och saknad både för dem och alla på DSI.

Barn under fem år är inte heller tillåtna att bo på internatet.

Personligen kan jag inte förstå anledningen till dessa nya lagar. Ett skäl kan vara att staten ställer större krav på de privat drivna projekten jämfört med de statligt understödda!!!

Finns frågor angående detta är ni välkomna att höra av er. Ska försöka ge er svar.

Vid skolstarten i juni tillkom en del nya barn och några bor på vårt internat.Dessa barn saknar faddrar! Du som läser detta och vill ha mer information är välkommen att höra av dig till mig på min mailadress:ingaeke@hotmail.com Man kan antingen bli månadsgivare eller fadderförälder.

DSI är ju helt beroende av bidrag från västvärlden.

Vänligen Inga Ekelund.

Den 2 juni- 16 inbjöd Lisa Beyer och jag till en informationskväll i Kyrkstugan, Yngsjö, angående den aktuella situationen på DSI.

Efter fem intensiva, roliga, varma och omväxlande veckor på DSI är jag åter på svensk mark. Man säger ju ” borta bra men hemma bäst”, och det var härligt att komma hem till familjen igen.Men när jag kommer till DSI är jag hemma där.

Jag lämnade ett mycket varmt ,ja hett Indien och det är underbart att möta ljuset och våren här.Det tar dock lite tid att ”landa”mentalt, mina tankar går ofta till mina kära vänner på DSI. Vi lever i så olika vardagar och den vardagen har jag inlemmats i under mina fem veckor. Allt är så enkelt där men ändå så annorlunda och svårt.

Jag är ju så innerligt tacksam och glad att jag har fått denna förmån att åka till Indien och ”göra skillnad”. Sista dagen blev känslomässigt oerhört stark för mig. På morgonen åkte Ruby och jag ca sex mil till ett katolskt college, som har utbildning i datakunskap och en kurs i sjukvård motsvarande vår undersköterskeutbildning.

Vi möttes av en nunna som också är direktor och lärare på detta college och som gav oss en tydlig information om deras undervisning och värdegrund. . Vi har ett par elever som inte är kvalificerade att gå på de mera teoretiska linjerna och vi tror att detta college skulle bli lämpligt för dem . Skolan har växelvis teori och praktik under ett läsår.Nu hoppas vi på att dessa flickor vill börja där, terminen börjar den förste juni.

Resten av dagen blev i stort sett ett enda stort avskedskalas med brev, teckningar, blombuketter, presenter, danser, sånger och tal mm.Att bli föremål för så mycket tacksamhet, glädje och kärlek ,ja det är svårt att förklara vilka känslostormar det utlöser. Stort Tack till er alla som gjorde min sista dag så fantastisk.

Sista överraskningen blev på kvällen när jag skulle kliva in i bilen, som skulle köra mig till flygplatsen i Chennai! Då kliver en av flickorna och en av husmödrarna in i bilen och säger ” we are going with you, Inga mam”. Gissa om jag blev glad och rörd. De hade aldrig sett en flygplats förr ,nu fick de en chans och samtidigt följa mig så långt det nu gick!!!!

Tack alla kära underbara vänner på DSI för min vistelse, för all vänlighet och omtanke som Ni alla dagligen visat mig. Miss you so much. With love! Inga

24/2/ 16

Nu har jag varit här i över fem veckor och i morgon natt är det dags att återvända till Sverige och möta våren med snödroppar i trädgården och vacker fågelsång.

Här har sommaren och med den värmen kommit extra tidigt och av den anledningen är det rätt tid att återvända hem.

På grund av ovädret i nov-dec var det lite annorlunda att komma hit. Mycket hade förstörts och var och är i behov av renovering, och en del arbete är påbörjat.

I förra veckan besökte vi en mycket fattig by ,som blev extra hårt drabbad av ovädret. Det värsta av allt är att skolan ,som barnen gick i är stängd, barnen har således inte haft någon skolundervisning sen november. Det enda staten bidrar med är temporära matleveranser.

Föräldrarna ställde frågan till Ruby om det finns någon möjlighet att låta en del av dessa barn komma till DSI, bo och gå i skolan här. Mycket behjärtansvärt men mycket arbete återstår innan ett beslut kan fattas. Här behöver vi hjälp av sponsorer och faddrar!!

En del av våra barn har varit magsjuka med hög feber. Sjukdom kommer aldrig lägligt, men i examensperioden är det viktigt att vara närvarande. En del av dessa prov kan inte göras efter fastställt datum…..!!

Igår köpte jag en symaskin till vår duktiga husmor, ingen Husqvarna precis men med god kvalité. Jag provsydde och den var perfekt. Så nu behöver hon inte trampa längre när hon ska lappa ,laga eller sy nytt. Men byns skräddare ombesörjer sömnaden av skoluniformerna.

I morgon åker Ruby och jag till en katolsk skola, som har olika praktiska kurser under två terminer. Vi har några flickor som tyvärr blivit underkända i många ämnen och kan således inte fortsätta sin utbildning på denna skola

. Ska bli spännande att ta del av vad detta college har att erbjuda.

I söndags var det besöksdag och en del av våra barn fick möta sin familjer eller släktingar. De flesta av besökarna har middag med sig, som de äter tillsammans. Barnen är förväntansfulla inför dessa dagar men tyvärr blir de flesta besvikna! Det gör ont i hjärtat att se deras sorgsna ögon ” ingen kom idag heller”.

På kvällen hade jag möte med de äldre flickorna rörande FN:s barnkonventioner och om Childhoods stiftelse, som är grundad av vår drottning! De blev mycket förvånade över alla dessa rättigheter och ställde massor av frågor till mig. En del ganska svåra att besvara. Dessa tjejer har jag ju följt i sju år och det är så härligt att ha förmånen att följa deras utveckling. Jag betonade vikten av att de fullföljer sina studier och att de är vaksamma att inte bli övertalade till ”trafficing” eller äktenskap.

De är nog lite trötta på mig när jag varje år pratar med dem om detta, men de förstår att jag tänker på deras bästa.

Jag har även besökt en av våra flickors college, där jag mötte hennes mentor, rektor, klasslärare samt hennes klass. Isvariya blev glad när hon av samtliga lärare fick höra om hennes ambition och goda examensresultat. När hon följde mig ut sa med tårar i ögonen ” Inga, jag är så lycklig att du ville besöka mitt college”. Då fick jag också tårar i ögonen!

I går kom en flicka, som går i sista klassen ,tillsammans med sina föräldrar och bad om att hon fram till skolavslutningen i maj ska få bo på vårt internat. Hemma har de ingen elektisk belysning, hon får dålig mat och ingen hjälp med läxorna. Som tur var hade Ruby en ledig plats till henne…..gissa om flickan blev glad! Ja, vi lever verkligen i skilda världar.

Den ena dagen är aldrig den anda lik på DSI! I fredags var det dags för nya upplevelser.

Primary-school hade föräldradag. Det blev en givande stund med information om vår skolas värdegrund, de olika försenade examina, specialundervisningen efter skoltid mm. Skolan bedriver nu English medium från förskoleklasserna upp till tionde klass, men från sjätte klass finns valmöjlighet att gå i Tamil medium, här sker all undervisning på tamil men engelska som andraspråk. Alla nytillkomna elever har inte de kunskaper som krävs för att gå i English medium.

Efter genomgång av de olika examensresultaten bjöds alla på te och kex. Ett välbesökt och viktigt möte.

På hemvägen! ca 300 m, fick jag ta del av en ny upplevelse. En familjehögtid, där man med hjälp av trummor, eld och monoton sång vandrade i cirklar för att nedkalla goda hinduiska andar. Kvinnan i familjen bar vacklande ett fat med eld runt en massa avgudar tillverkade av sand och lera. I riten ingick även hålslagning i öronen på familjens två små barn.

Jag fick även ta del av flickornas tvättstund . På tvättstenar gnuggas den smutsiga tvätten med hjälp av händerna, i bästa fall en borste, tvättmedel och vatten!! Under sång och glada tillrop …inga sura miner här inte!

I lördags firade jag min födelsedag här på DSI, andra året i följd. Med sång, hurrarop, blommor, tårta och presenter förgylldes min dag från tidig morgon till kväll. Till lunchen bjöd jag på en underbart god kotlettfisk med en kryddstark sås, grönsaker och ris! Till dessert GLASS. Det blev verkligen uppskattat, då de inte ätit fisk sedan ovädersperioden. Detta beroende på att staten förbjudit inköp av fisk som är fångad i de förorenade vattendragen .Andra inköpsställen är fiskpriserna alldeles för höga. Min dag avslutades till sist med ett roligt disco.