Inga I Indien

Onsdagen den 2 april återvände jag till Sverige och Yngsjö efter fem mycket intensiva, intressanta och…mycket varma veckor från projektet DSI och Indien.

Mycket har uträttats, detta tack vare alla privata givare, sponsorer och inte minst gåvorna med anledning av min födelsedag.

Under sista veckan revs de gamla golven i ett klassrum och ett personalrum/ kontor och nya golv lades in. När detta var gjort såg vi att det behövdes målas om! Så fick det bli. Nu får både elever och lärare ljusare och fräschare lokaler.

Spisen är nu i full gång och kökspersonalen är glada och tacksamma för denna förbättring.Inte minst över att slippa inandas rök flera gånger om dagen.

Angående fortsättningen på murbygget kommer det att ske i olika etapper i takt med när de olika sponsrade beloppen inkommer.

Jag vill gärna nämna att Lisa Beyer, som var på DSIi tre veckor som volontär, önskar ett bidrag till muren istället för presenter inför hennes födelsedag. Storartat Lisa och Grattis!

Det är med stor tacksamhet jag ser tillbaka på denna period på DSI. Självklart är det härligt att vara hemma igen men mentalt är jag fortfarande kvar i Indien, det tar tid att landa. Carpe Diem!

Ja så har vi kommit till den första april och sista dagen på DSI—för denna gången, hoppas jag.Igår var det helgdag,en del föräldrar var här på besök.Ca tjugo barn från primary-school är hemma hos sina familjer på sommarlov.De slutade sin termin i fredags medan high-school eleverna går till den 16.e april.

Det är mycket för dem nu ,då de har olika examensprov var och varannan dag.De lägger mycket tid på att förbereda sig inför detta.

I går kväll hade alla barnen här på internatet en liten avskedsfest för oss med sång, dans och tal .De gör detta med sådan glädje och entusiasm.Vi känner oss verkligen hedrade.

Likaså idag hade skolan ett program med anledning av vår hemresa,Denna samling hölls i den nymålade Maria-hallen!, där fönster installerades för tre år sedan Jag är så tacksam att få ta del av all denna uppskattning.

Efter detta firande åkte vi till familjen ,där pappan är totalförlamad,för att överlämna en rullstol till honom.Han har i princip legat dag ut och dag in i en säng under ett skuggande fruktträd.De visade stor tacksamhet och bjöd oss på färskt vatten från cocosnötter! Efter allt kramande och torkande av tårar är det nu time to say GoodBye DSI 2014.

veckan började med att jag fich en kraftig bronkitis, min röst försvann nästan helt. Men fick tabletter i tisdags av skolans nurse , så tack och lov ,nu mår jag lite bättre. Värme och ac är inte den bästa kombinationen.

I tisdags kom lille Einar till världen och det är vi alla så tacksamma glada och lättade över.Vår son Per pch Klara är de lyckliga föräldrarna.

I tisdags deltog jag i en samling för våra elever i tionde klass inför deras examina.Den innehöll tal,sång och även en välsignebön Det var en mycket värdig och högtidlig samling.

Vi fick även i tisdags ta farväl till fyra flickor, som avslutat sitt 12:e skolår. De blev hämtade av sina mödrar för att nu ha ett ”skönt sommarlov” i sina hembyar.Alla lovade att återkomma för att påbörja någon form av högre utbildning.Måtte de komma tillbaka ….så att inget äktenskap arrangeras för dessa härliga tjejer.

En av våra intenatflickor, som studerar till sjuksköterska, kom i sällskap med sin mamma till Ruby för att be om pengar.till skolavgift. Trots att skolan i fråga redan fått den avgift som var beatämd.De hotade t.o.m att utestänga flickan om hon inte betalade. Föräldrarna har inga pengar.Det blev ett samtal mellan Ruby och skolans rektor!!! Väldigt högljutt, får jag säga!!!! det slutade med att Ruby fick skicka med en check på ca 500 sek.Det är inte lätt att vara fattig och ha en vilja till studier med hela tiden kämpa med ekonomin…måtte det ordna sig inför nästa termin med hjälp av extra bidrag från faddrarna i Tyskland.

Vi har även haft glädjen att fira en del av våra fadderbarns födelsedagar. De blir uppmärksammade efter morgonsamlingen med sång och hurrarop. Barnen är dagen till ära klädda i privata kläder. Om födelsedagsbarnen fått godis av någon anhörig ,går man runt på skolan och bjuder. Några övriga presenter förekommer inte!!!

Den fina stämningen som varit under morgonsamlingen förbyttes senare under dagen av en verklighet som tyvärr förekommer i många familjesituationer i detta område och i Indien.

En spritpåverkad fader till en av födelsedagsbarnen kom för att gratulera.Han uppträdde provocerande till en början och sa att flickan ska med mig hem! Under examensperioden är det enligt indisk lag inte tillåtet att göra detta ,vilket han ändå gjorde.Föräldrarna är skilda och är i konflikt med varandra angående vårdnaden.Det enda som kan vara till pappans nackdel att han är alkoholist och således inte kan ta hand om sina barn på ett betryggande sätt.( I Indien är det pappan som har den största makten! )Under terminerna är barnen boende på DSI men är under loven hemma.Vi får hoppas att skolans kurator kan nå fram till en för barnen positiv lösning under deras skoluppehåll .

I fredags var vi inbjudna att närvara vid en promotion i Chennai. Rubys svägerska fick då en doktorsgrad i bla hur man på ett pedagogiskt och metodiskt sätt i en trygg klassrumsmiljö uppnår goda resultat för studenterna i bl.a. ämnet naturvetenskap. Hon genomförde denna redovisning och svarade på frågeställningarna med glans. Mycket givande och intressant att närvara vid denna ceremoni.

Ett annat intressant besök gjorde vi igår, lördag, då vi besökte Isvariyas college.Hon är en av våra fadderflickor som nu påbörjat en högre utbildning i engelska.Från att endast i sin grundutbildning haft all undervisning på tamil, utom i engelska förstås, har hon nu klarat sitt första år.

Vi blev väl mottagna och att få möta alla dessa fantastiska lärare är vi tacksamma för. De menar att om man som elev kommer till denna form av undervisning krävs mycket av eleverna men att de även behöver TID.De hade god förhoppning att våran tös ska klara sina 3 ev4 år på detta college. Isvariya var stolt över vårt besök,lärarna tackade oss hjärtligt som gett oss tid för besöket.

Jag framförde även ett varmt tack till denna trevliga lärarkår för deras goda , empatiska och pedagogiska sätt att hantera dessa svaga elever och tilltro till deras potensial.

I fredags natt lämnade Lisa Beyer DSI och Indien efter tre veckor.Hon har arbetat med olika uppgifter, dock mest som lärare i ”primary-school.Hennes insats har verkligen uppskattats av oss alla. Tack Lisa!

Helgen tillbringades på Sri lanka med anledning av Rubys 60-årsdag.Ett land helt olikt Indien,allt var rent och snyggt. Skiftande landskap, allt från berg till djupa dalar och med många olika typer av vattendrag. Singaleserna är mycket stolta över sitt land.Min reflektion är att det även här måste finnas fattigdom , men det såg vi inget av men det var härligt att få vara turist i detta land ett par dagar.!!

Igår anlände Rune till DSI. Tacksam och glad att åter välkomna honom hit.

Igår och idag har vi haft samtal med ett gäng av vår pojkar. De har de senaste dagarna hittat på en del ofog med stölder och en del pojkstreck.Jag har agerat ”försvarare” men vi har verkligen låtit dem förstå allvaret i deras handlingar.

I high-school har jag haft lektioner om Sverige.Nyfikna elever som ville veta allt om vårt land, om min familj, statsskick ,mat, djur, skolsystem ,årstider och mycket annat. Härligt att få vara lärare,dock utan ansvar för olika dokumentationer och analyser!!

Vi har idag besökt ett katolskt nunnekloster, beläget i ett med indiskt mått sett ovanligt område, nämligen i ett glesbygdsområde långt ute på landet.De förfogar över mycket mark ,som används för olika odlingar och plantager och betesmark för deras kor. DSI är en trogen kund för frukter, grönsaker, kryddor och rotfrukter. Att se mango-papayaträd dignande med frukter var häftigt. Jag har nog aldrig ätit så välsmakande bananer och papaya som vi idag blev bjudna på.Korna som jag sponsrade i höstas levererades från detta center.

Detta besök var både inspirerande och lärorikt.

Ännu en händelserik dag.

Vi har varit ute i två andra fattiga byar för att leverera matpaket.Jag har trott att jag tidigare sett vad det inneburit att vara lågkast och fattig i Indien. men det vi fick uppleva idag var nog det jag inte trodde existerade.En mycket mycket fattig by ,där samtliga 24 familjer bor i hyddor .En del saknar tak och alla har jordgolv.Barnen var mycket magra, till gränsen undernärda bl.a. på grund av brist på protein

.Barnen går inte i någon skola, pga att de helt saknar pengar till skoluniformer och andra nödvändiga utgifter.Så även om det finns någon statlig skola i närheten finns det inga som helst möjligheter för dessa barn att gå i skola.

Hur den indiska staten tänker angående detta skulle vara intressant att veta. Det är lag på att alla barn har rätt till skolundervisning i Indien..men verkligheten är helt annorlunda. Även här blev alla tacksamma för vårt besök, gav oss varsin ros och några barn sjöng för oss.

Även detta besök berörde oss starkt.

Indien är ju kontrasternas land ,så även vårt nästa besök.Nämligen ett besök på banken ,dit jag överför mina pengar.Då fick jag tillfälle att fråga varför det ska behöva ta så lång tid innan pengarna når kontoinnehavaren.Svaret var väl lite svävande…men som jag brukar säga…Indien är Indien!

Ja, utöver alla dessa besök har ju också agerat ”projektledare” för spisbygget och målningsarbete i den stora samlingssalen. Så uppgifterna är skiftande men intressanta.

Nu är jag inne på min tredje vecka och min agenda är fullproppad med skiftande uppgifter.Den gångna helgen tillbringades tillsammans med lärare och en del övrig personal på en utfärd till södra Indien för att besöka tre viktiga historiska platser.

Bl.a. En plats, Tranquebar,där man från Danmark redan på 1600-talet inledde handel med Indien.Senare bildades i detta område ett danskt territotium. Vår stads grundare , Christian den IV,kom hit med skeppet Dannebrogen!

Mycket intressant för oss från kristianstadstrakten att på plats få uppleva denna historia. Särskilt när vår stad i år firar 400 år.

Mycket annat intressant fick vi uppleva och vi fick se efterverkningarna av Tsunamin.Den drog in även här med full kraft och många byar ödelades och tusentals människor omkom.

Tänk att hela livet drömt om att besöka en för indien viktig pilgrimsort, Kadikkarai,ta ett heligt bad i Indiska Oceanen eller deltaga i en gudstjänst i den stora katolska katedralen…Och plötsligt kommer vågorna ,ca 7-8 m höga in med full kraft och massor av pilgrimer omkommer.

Att få vara med på denna, för oss ansträngande bussresa, var en stark upplevelse ,som vi sent kommer att glömma.

I kväll känns det som denna dagen varat mer än en dag!

Efter vår dagliga morgonpromenad och frukost gick jag till primary-school och hjälpte till i den äldre förskoleklassen. En flicka där är i behov av mycket extra hjälp och stöd. Det är inte lätt för lärarna att räcka till för alla ,ca trettio elever. Jag finner det meningsfullt att vara till nytta och gör det med stor glädje.Då är pedagogen Inga i sitt esse!

Arbetet med den nya eldstaden är i full gång och det kräver också min uppmärksamhet.Det kommer att bli en bättre miljö för kökspersonalen när denna sk spis blir färdig. All rök kommer att ledas upp genom ett högt rör.Även denna skarpa rök har stundtals legat som en dimma på projektet.

Dagen avslutades med att vi åkte till ett par avlägsna ,mycket fattiga byar ,för att dela ut matpaket.Det innehöll bl.a. ris, potatis,lök. grönsaker bananer,kex, chips!

Familjerna här bor i hyddor med jordgolv och all mat lagas i grytor över öppen eld utomhus.I bästa fall har männen olika typ av dagsverkeen, och några av kvinnorna är med i vårt microlånsprojekt.De har fått lån till en ko eller get.Nu såg vi flera kor, kalvar och getter.

Den statliga skolan är stängd på grund av att inga lärare vill jobba i dessa avlägsna och fattiga byar,detta gäller även socialarbetare.Några av barnen går i skola i en angränsande by, resten blir utan undervisning!!! Ja, Indien ett land i utveckling….men det gäller alls inte alla!!!

Att på nära håll uppleva denna totala fattigdom berörde oss …men samtidigt uppleva deras tacksamhet för gåvorna, känna deras lycka över att de byn har varandra,deras hjälpsamhet och omtanke för varann. Här har vi i västvärlden mycket att lära !

Måndagen d 3 mars avslutades dagen med en bröllopsfest inne i Chengleput.En lärare som tidigare arbetat på DSI inbjöd oss till denna fest.Annorlunda våra bröllop i Sverige! Vid vigseln var endast de närmaste i familjen inbjuda men desto fler på festen, ca 2000!!! Vi bjöds på musik och en typiska indisk middag som serverades på stora bananblad. Vid överlämnandet av gåvorna ställde man sig på kö och blev fotograferade tillsammans med brudparet och föräldrarna. Gissa om det tog tid? Men intressant att få vara en av gästerna vid denna fest..

Igår och idag har har jag besökt samtliga klasser och tagit del av undervisningen.Just nu förbereder sig alla klasser med olika test inför examen i slutet på mars .De jobbar hårt och morgon och kväll har de planerad tid för läxläsning.

Klockan 05.20 väcks barnen av en ringklocka och dagen avslutas ca 21.00 Morgnar och kvällar går år till olika uppgifter på skolan ,läxläsning …och lite fri tid! Men inga sura miner här inte.

På fredag firas den årliga ”annualday”, en fest där föräldrar och representanter för kommunen är inbjudna.Det är en tacksamhetsfest för det snart gångna läsåret 2013-2014. Även denna fest planeras noggrant med tal, sång, dans och musik.

Snart påbörjas det planerade spisbygget ,vilket ska bli spännande att få bevittna!

När jag är i Indien är det som all tid under dagen bara flyter ihop….och går undan med racerfart.Idag har jag känt av den värme som är i annalkande, morgnarna är behagligt svala ,likaså kvällarna men dagtid är det riktigt varmt.Då är det skuggan som gäller!

Igår, fredag kom makan till den drabbade mannen ,som jag tidigare skrivit om, till DSI för att möta mig.Det blev ett gripande möte, hon berättade ,via tolk, om deras tragiska livssituation och hur hopplöst framtiden ser ut för familjen. Jag lovade att undersöka möjligheten med anskaffande av en rullstol. Hon berättade att de haft en begagnad tidigare men den gick i sönder och kunde inte repareras och rehab är väldigt kostsamt tillika med transporten till sjukhuset.

Någon form av ersättning är inte möjlig …och är man ”lågkast” så är man!

Men mammans innerliga tacksamhet över sponsringen till tvillingarna var innerlig. Utan dessa pengar hade inte killarna kunnat komma till skolan. De går nu i den första förskoleklassen, LKG. De har även äldre broder som går i andra klass.Alle tre killarna är spontana och glada och älskar att få åka till sin skola varje dag..Jag blev berörd av detta möte och vill dela med mig av det till er. Finns det någon som kan sponsra denna fattiga familj är jag tacksam.

Nytt för detta läsår är att man före lunch har en stund för meditation typ yoga.Härligt att se med vilken respekt alla deltar i detta.

Idag, lördag, har dagen förflutit med olika möten ,utdelning av de sista fadderhälsningarna till barnen, samtal med de äldre flickorna om hur viktigt det är med deras studier. Att de inte ska lockas till sk trafficking, äktenskap före avslutade studier eller ”bra” jobb med god lön. Det förekommer mycket av allt detta i just dessa fattiga byar.

Dagen avslutade vi med utdelning av lördagsgodis till samtliga barn och vuxna på DSI.